Bara barn
Liksom sin mor är Lilltjejen väldigt förtjust i böcker. Igår kom ett paket med posten - en bok till Lilltjejen från Britt i Luleå! Så himla snällt av henne och genast bläddrades det ivrigt bland sidorna. Tack!
Att jobba hemifrån med en aktiv Lilltjej är inte det lättaste. Kompletterar en del nu under kvällarna när Johan är hemma. Jag hade blivit galen att vara ensam hemma denna vecka, en bekräftelse på hur illa rustad jag är för att vara ensam med barn!
Monica erbjöd sin hjälp så imorgon får jag några timmar själv i alla fall innan inskolning och kvällens combatpass.
Eftersom en stor anledning till mitt bloggande är dokumentation för att kunna gå tillbaka och läsa, så därför får jag ju komma ihåg att skriva lite om inskolningen!
En timme per dag där förälder är med som sedan utökas till två på fredag. Så längre och längre tid med inslag av frånvaro under nästa vecka, men den tar Johan och hans föräldrar hand om.
I måndags, första dagen var det väldigt lite barn där i och med att de så kallade "femtontimmarsbarnen" inte var där. Lilltjejen släpptes ned i lekutrymmet där de andra var och blev stående en stund innan alla nya leksakers lockrop vann. Så det verkar gå rätt bra. Nu pyser hon iväg direkt och leker med alla grejer som finns och interagerar sådär mycket med de andra.
Eftersom dagiset startades i höstas är det en smula oorganiserat ännu. Avdelningarna ska göras om till tre nya uppdelade efter ålder vilket känns bra. Istället för en grupp med åldrar mellan ett och fem hamnar hon från den 20:e februari i en grupp där de alla är mellan ett och två år.
Känns onekligen lite skumt att se henne kuta runt bland alla andra ungar. Är det där min? Har jag ett barn på dagis? Hör andra barn peka på mig och säga "Det är Ronjas mamma!" Är jag mamma? Nej, jag känner mig nog faktiskt inte riktigt som det. Vad känner jag mig då som? Ingen aning faktiskt. Vårdnadshavare?
(Jobbigt med alla nya intryck!)
Skulle kanske kunna ge mig ut och känna efter och skriva fritt kring läget hos mig och Johan, men jag känner faktiskt inte för det. Ska jobba och bilda högpoängare av enbart konsonanter.
Så bra att Ronja gillade boken, att få knacka på dörren och vända blad brukar barnen gilla. Inskolningen kommer att gå som en dans tror jag. <3 Sköt om er! kram