Det blev ett träningspass idag också när jag med såg och sekatör gick lös bland enrissnåren. Kan ju inte påstå att jag andats särskilt mycket friskluft denna vecka så det var välsignat skönt att komma ut och rensa ordentligt. En skön vecka där jag i backspegeln inte riktigt kan komma ihåg vad jag egentligen gjort. Tränat, bara varit och inte fastnat i några djupare grubblerier. Imorgon, antagligen ganska sent kommer Johan och Lilltjejen hem igen och jag skulle ljuga om jag påstod att jag saknat någon av dom.
Ägnade några minuter igår åt att scrolla igenom gamla inlägg (vad otroligt mycket jag skrivit egentligen!) och fastnade ofta på bilderna av Lilltjejen. Hon är sanslöst söt och framför allt bilderna från när hon är riktigt liten berör mitt kalla cynikerhjärta. Men jag saknar henne inte! Varför inte? Borde jag inte göra det? Är jag inte skyldig att göra det? Jag kan ju inte skylla på att jag haft så mycket annat att tänka på denna vecka för det har jag ju de facto inte. Men jag tänker faktiskt inte ge mig på några försök att analysera denna frånvaro av saknad. Att förfasas, fördöma eller spekulera kan jag överlåta åt andra för just nu ids jag faktiskt inte.