Sista kvällen

Jag har ju faktiskt inte berättat något om min vistelseort annat än att den är dryga timmen från jobbet. Jag befinner mig i den lägenhet som jag i sena tonåren fick bo i när jag sommarjobbade (och också bodde) hos pappas gamla studiekompis och tillika arbetsgivare. Det var alltså en smått vemodig känsla att i söndags kliva in genom dörren till den lilla lägenheten ovanpå deras garage. Då var jag ung och trodde jag hade koll på det mesta. Vem kunde tro att jag sjutton år senare skulle bo där igen, som mamma i en äktenskaplig kris?
Jag har det alltså otroligt bra och är så tacksam för Anita och Rolands omtanke och generositet!

(Bild från mitt och Johans besök vintern 2010, vi promenerar på isen)
Roland var på affärsresa till Tyskland igår och blev bestulen på sin väska med bland annat dator. Fick därför chansen att återgälda en mikroskopisk uns ikväll genom att (med viss hjälp av Johan), få till en Internetuppkoppling med hans dongel för att installera deras skrivare, fixa lite favoriter och installera lite programvara. Den där stölden var bra fräck och tydligen mycket vanlig på flygplatsen. Han stod vid den automatiska incheckningen och som man gärna gör ställde han väskan vid fötterna för att hålla i bokningspappren och knappra. Han fick en klapp på axeln och när han tittade åt det hållet norpade någon kompanjon väskan från andra hållet. Snabbt, effektivt och otroligt fräckt.

(Underbar plats!)

(Lilltjejen inte särskilt stor där i maggen!)
Kommentarer
Trackback