Jag får inte till uppkopplingen med dongeln där jag nu är! Men om jag skiter i blogg.se:s app och skriver som vanligt den "vanliga" vägen kanske det blir som det ska och också möjligt att kommentera. Att sitta och picka med lillfingret bäddar dock inte för några långa skriverier! Men jag är i alla fall på plats och har som tidigare visats fått en ny kompis som lystrar till namnet Harry! Det kändes väldigt konstigt att hänga på sig sina packade väskor och åka. Att gå i affären och handla lite nödvändigheter för den lilla kylen. Det påminde mig om förra gången, när jag gick bland hyllorna i Ica-affären i Stenungsund. Jag hade ju precis flyttat in hos Johan, vi skulle ju bara uppleva den där ännu nykära spänningen och upplevelsen att bli sambos. Istället gick jag ensam i affären och plockade vad jag plötsligt behövde för mig själv i det tillfälliga boendet jag då hade turen att få. Jag började gråta där i affären då, det var ju så FEL, vad gjorde jag där? Jag skulle ju vara i Lindome! Nu har jag en annan fristad där jag visserligen inte kommer att göra mycket mer än sova, men det känns både jobbigt och bra att göra detta. Jag vet nämligen inte hur jag ska bete mig jämtemot honom. Jag kan inte vara "som vanligt", det känns konstigt och onaturligt. Neutralt prat går ganska bra men det där förtroendepratet, utbytet av blickar och ord till exempel om något Lilltjejen gör, då vet jag inte vad jag ska göra! Jag försökte få till en liknelse med den gången jag fick sparken från jobbet och senare ombads glömma det hela och jobba vidare som inget hade hänt. Då kände jag inte alls för att jobba kvar, det kändes fel för min hjärna hade redan hunnit lämna den arbetsplatsen! Jag fick nästan börja om från början och så är det nästan nu. Nu har jag kramp i handleden. Alla eventuella stavfel eller konstiga ord skyller jag på de pluttiga touchknapparna samt autocorrect som har en förmåga att hitta på alla möjliga konstigheter.