Hade inga större problem att ställa om mig till Kinatiden men hemma igen blev det lite jobbigare. Var så trött igår att jag stundtals mådde illa. Visst kunde det också bero på hamburgefrosseriet, men halv sju gav jag upp och lade mig. Lilltjejen som knappt sovit något under dagen gjorde mig sällskap och det tog inte många minuter förrän vi slocknat båda två.
Så idag har jag känt mig som en människa igen vilket väl var tur då arbetsveckan började med att en av applikationerna låg nere.
Nu medan Lilltjejen plaskar i badet under faderns översyn känner jag tröttheten dunsa ner i huvudet igen. Blir en tidig kväll igen känner jag.

Lite deprimerande det där hur den gångna veckan så snart kan kännas så fjärran. Som alltid när man varit borta är det som det aldrig hänt när man väl är hemma igen, som om det hänt i ett annat liv.

Hur som helst, medan mor och dotter låg utslagna i sängen hade far desto mer energi och gick lös på kartongerna med julpynt!
Mycket trevligt att tassa upp på morgonen och höra timern knäppa till för snöstjärnorna och ge en smula julkänsla. Medan jag var borta hade han också fixat förstoringarna till två av de tre tavlorna som vi länge planerat. En nyinköpt takarmatur fixade sedan välbehövligt extra ljus i tv-hörnan.
Stegen står kvar i väntan på julgranen som med sina dryga 360 centimeter behöver den för att få en stjärna i toppen. Om en vecka är det alltså julafton. Inte klokt. Och ute regnar snön bort medan övriga landet har klass-1 varningar och trafikkaos. Så orättvist.

Ska försöka få till det där inlägget med mera Kinaresa. Inte ikväll dock.