En man som heter Ove
Jag följer Fredrik Backmans blogg lite sporadiskt (kan inte länka via denna milt sagt begränsade blogg-app). Hans förmåga att använda orden har gett mig många skratt men också tankeställare i de fåtal artiklar jag mött där han också visar ett djup och kanske än bättre förmåga som skribent.
Jag såg att han skulle vara på bokmässan, men tiden funkade inte med vår så när jag ändå inte kunde köpa ett signerat ex lät jag bli. Tänkte att boken liksom skulle vara som hans blogg med ett trehundraförtioåtta-sidors inlägg. Och då kunde jag ju liksom lika väl bara fortsätta läsa bloggen. Typ. Det blev i alla fall så att jag gick förbi den där traven med blå omslag med ett litet "ska jag, ska jag inte". Och så blev det inte.
Jag fick den istället av Johan i julklapp och tur var väl det för annars hade jag nog missat denna blåa pärla!
Sträckläst den sedan Johan påbörjade nattningen och grät floder vid de sista sidorna. Visst är det Backman men också en trehundra sidor lång kärleksförklaring till hans fru. Jag kan inte sammanfatta den på annat sätt än: Vacker!
Ny ska jag ta mina svullna kaninögon och försöka sova lite. God Natt.