En liten minicirkus har kommit till lilla Olofstorp och såg lika knepigt ut där intill minilivset som en jultomte vid midsommar. Men man kan inte låta bli att förundras över de olika livsval vi människor kan göra. Tänk att flänga omkring land och rike runt och försöka underhålla bortskämda ungar och cyniska föräldrar. Man får väl hoppas den rätta målgruppen söker sig dit och inte de som finner nöje i att smäda och förstöra.
Jag glömmer aldrig ett besök på Norrbottensteatern i skolåldern. Antingen var vi hela vår skola eller fler än vår, det var i varje fall fullt och en pjäs av något slag spelades upp. I mörkret började någon eller några att kasta mynt upp på scen mot skådespelarna. Till slut avbröt en av aktörerna, riktade sig blint ut från sin upplysta plats och röt ifrån att de skulle packa ihop och gå hem om det fortsatte, att de för helvete också var människor.
Jag minns hur jag satt där i mörkret och skämdes, jag skämdes så jag fortfarande minns det så tydligt - för handlingar någon annan gjorde!
Men det är väl jag i ett nötskal. Somliga människor tar på sig mer skuld än vad som faktiskt är rätt och rimligt medan andra kan bete sig utan skrupler eller ånger. Ibland önskar jag att jag hade lite mer av det sistnämnda. Så jag slapp få dåligt samvete för att jag ignorerade liftaren vid vägen, för att jag inte köper majblommor eller inte kan säga nej utan samvetsgill orsak. En utan överdrivet många psykologpoäng skulle kunna hävda att det är typiskt för de som vuxit upp i missbrukarhem. Ett snedvridet samvete och självutplånande egoism i viljan att göra alla i sin omgivning nöjda för att själv må bra med ro i själen. Det där omedvetet inpräglade beteendet att minimera risken för missnöje och därmed konflikter, då med en bitter mor och nu allt för fast i ryggmärgen för att kunna slå ifrån sig när livet rullar på.

Vilka är då de som aldrig känner ånger? Som kan säga nej lika enkelt som att andas och likt en telefonförsäljare inte skyr några medel förrän 85-åriga Agda tecknat tioårsabonnemang på tvillingkort med alla sportkanaler? Är de bara utomordentligt duktiga på att stänga av? Förvanska sina handlingar till rättfärdiganden eller helt enkelt bara sådana, med teflonsamveten?
Jag kan väl tycka det är ganska bra att jag har ett synnerligen väl utvecklat samvete, men det får ju också finnas gränser. Ska jag dock önska mig en "sida" på denna samvetsskala tror jag ändå jag föredrar den halva jag nu befinner mig i. För jag vill inte vara avtrubbad, och jag vill sova gott om nätterna.

Det bökas och smågnälls fortfarande intill mig. Det har faktiskt blivit att hon somnar senare än förut. Från att tidigare påbörjat nattning vid sju är det nu nästan lika bra att börja en timme senare. Och då kan hon ändå vara bland de som vaknar först efter lunchvilan på dagis. Tack och pris att man har fånen att sysselsätta sig med!