Gott med blåbär! En hög med björnbär gick också ned. Morsan smakade ett sistnämnt och kände salivkörtlarna dra ihop sig till russin. Och Lilltjejen mumsade för glatta livet! Den där grejen inuti dom, äter man verkligen dom? Fast de verkar ju omöjliga att få ur, inte som hallonens plupp precis. Dessutom är buskarna alldeles för taggiga i min smak.

Började dagen med att skämmas ordentligt. Tuffar morgontrafiken fram längs Gråboleden, strömmen gör en avvikande böj och jag ser en liten bil som fått stopp verkligen mitt i vägbanan. Jag följer strömmen och ser tjejen bakom ratten med mobilen mot örat. Jag hinner inte lägga många billängder mellan oss förrän jag ångrar mig gruvligt! Hur svårt hade det varit att bara stanna och knuffa henne in till vägrenen? Fråga om hon behövde skjuts? Av hela den långa strömmen av bilar var det säkert inte en enda som stannade, alla säkert med samma tanke som mig: Det kommer snart någon annan. Mitt dåliga samvete höll i sig en bra bit in på morgonen. Totalt meningslöst och säkert något jag var ensam om.

Lilltjejen börjar komma till ro intill mig och Johan borde snart vara på ingång från kvällens träning. Shit vilken vecka det varit, men som ändå känns synnerligen tillfredsställande.
Imorgon förmiddag ska jag vikariera igen på Odinsgatan. Det ska jag INTE glömma!