Så satt man här igen, nyduschad, varm, hög på endorfiner och snor i näsan. Det gick ändå förhållandevis bra men visst saknades den där extra orken. Nu har jag hela påskhelgen att återhämta mig. Ingen combat imorgon pga Skärtorsdag och så vikarie för mig på söndag då vi är i Stockholm.
Det funkar rätt bra att köra detta pass i Partille men gillar inte riktigt den tajta marginalen där Johan ska hinna hem från jobbet och ta hand om Lilltjejen. Det behövs ju bara en olycka på vägen för att det ska vara kört, som imorse då hans buss blev stående på Marieholmsleden pga en singelolycka. Jag kan ju inte ta med mig Lilltjejen in i combatsalen precis. När jag stressade hem förra terminen för att ta över henne till hans fotbollsträning kunde han ju ta med henne till planen i vagnen om det vore så, men det kan ju inte jag som sagt.
Nåja, hittills har det ju gått bra i alla fall så det är ju bara att hoppas att det så förblir.