Okej

Inte det bästa combatpass jag levererat genom åren men hyggligt ändå måste jag säga. Kände någonstans där halvvägs att orken försvann, men på något sätt kom jag igen rätt snabbt. Det ÄR en helt annan sak energimässigt att stå där framme än när man är deltagare och tack och lov för det!
Nu är näsan tät igen, huvudet tungt och blicken glåmig. Johan är nere på vallen med Lilltjejen och kör match med sina fotbollstjejer. Jag ska ställa mig och fixa en hög pannbiffar med massor av stekt lök.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0