Okej, syns kanske inte så jättebra på bilden, men det snöar - på tvären! Typiskt vår med strålande sol endera dagen för snöstorm den nästa.
Sitter och stör mig på Bruno Mars låt "Grenade" som spelas sönder på radion.
"...Gave you all I had
And you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, you did
To give me all your love is all I ever asked,
Cause what you don't understand is
I’d catch a grenade for ya (yeah, yeah, yeah)
Throw my hand on a blade for ya (yeah, yeah, yeah)
I’d jump in front of a train for ya (yeah, yeah , yeah)
You know I'd do anything for ya (yeah, yeah, yeah)
Oh, oh
I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby;
But you won't do the same
..."

Alltså, det där med att älska någon så mycket att man skulle offra livet för denne? Skulle någon verkligen göra det? Och hur bussigt är det att offra sig som värsta martyren och lämna den andre med skulden att han/hon dog för min skull? Eller är det bara jag som är så egenkär? Spontana ogenomtänkta handlingar, fine att offra sig. Oo går över gatan och ser inte bilen som kommer. Jag slänger mig ut och knuffar undan honom på bekostnad av att själv bli kylarprydnad, men där hade jag nog knappast en tanke på att jag själv skulle stryka med på kuppen. Jag slänger mig ju ut för att min Oo ska fortsätta att finnas kvar med mig! Sedan kan jag ligga där i min etta under jorden och gräma mig över att han lever vidare och hittar ny fruga som Ronja kallar mamma! Men krasst nu, om man ställdes inför det faktum att måsta välja mellan sitt eget och sin älskades liv, hur skulle man göra? Skulle man offra sig bara för att slippa leva vidare med skulden att man inte gjorde det?

Så käre Bruno från Mars, skulle du verkligen ta en kula rakt genom skallen för en brutta som inte ens bryr sig? Och skulle du verkligen vilja att hon gjorde det för dig? Förväntar du dig kanske att hon ska göra det? Är inte det rätt ego?

Jaja, har startat upp ett litet stickningsuppdrag. Gott att ha garnen jag behöver här hemma så man bara kan sätta igång direkt. Passar dessutom bra till detta väder! Så nu blir det att stjäla till sig små stunder för att bli färdig så snart det går. Ska hämta Oo efter jobbet för att shoppa finbyxor till honom. Skjortor och tröjor tycker jag är kul att köpa till honom på egen hand, men brallor måste provas!
En liten rådfrågning hos Monica hintade att man till dop brukar vara ganska formellt klädd, dvs kostym för Oo! Ööh, måste vi ha det SÅ traditionellt alltså? Men om seden är så att gästerna kommer uppstassade blir det kanske lite pinsamt om vi kommer i jeans och tröja. Ack vilka problem!
Men Oo behöver nya finbyxor i vilket fall, sedan får vi väl se vad jag kan rota fram. Erinrar mig något i garderoben som borde funka. Nu ska jag tillbaka till stickningen innan morgonstunden är över och mammaplikterna tar över.