Grattis Tomas!

Det är omöjligt att inte bli berörd när man besöker ett barnsjukhus. Men det lättade upp något att se de små men ändå stora detaljerna i något så enkelt som ett par knallrosa träskor hos en sköterska, till bokstaveringen på dörrar i färgglada figurer. Vi åker upp en våning och möter två clowner när vi kliver ur hissen. Det är en skarp kontrast till tunna barn i rullstolar med vidhängande droppställningar och djupt liggande ögon. Men det är beundransvärt att se de insatser som görs, och man skattar sig så lycklig över att ha en frisk och kry liten tjej!
Väntrummet är fullt av barn i olika åldrar men vi behöver inte vänta så länge. Lilltjejen kläs av på underkroppen och vi får ta på blyklädda förkläden och anvisas hur hon ska hållas. Som tur var hamnar jag vid huvudänden medan Oo får hålla ordentligt i hennes ben för att de inte ska röra sig. Det skär i hjärtat när man ser och hör hör rädd hon blir och vill komma loss. Raka utsträckta ben, "klick", och så "grodställning" och "klick" sedan är det klart. Som tack för behandlingen lämnar hon en rejäl sjö på underlaget.
Sedan lite väntan på att läkaren ska godkänna bilderna innan vi får knalla till ortopeden för ännu lite väntan. En skäggprydd farbror doktor kommer och bänder, trycker och kikar på röntgenplåtarna. Han kan också känna de där knäppen i båda höfterna men konstaterar att det inte är någon fara. Hon är en "knäppare" säger han, en sådan som kan komma att reta gallfeber på sin omgivning genom att sitta och bryta i sina fingrar där andra rullar tummar eller bläddrar i tidningar.

(Va? Redan klart?)


Bättre sent än aldrig, nu har vi sommartid på storklockan också! Lilltjejen fick hjälpa till - typ.

Efter några cacher blev det raka vägen till köket och förbereda inför Tomas födelsedagsmiddag.




 Oo äter inte tårta, och inte Monica heller för tillfället. Därför - en minitårta! Hohoho!
Fyllda krustader där bara jag gillade innehållet i form av champinjonkräm, sedan smördegsinbakad fläskfile med gorgonzolaost, potatisgratäng och balsamvinägersås. Jag blev då mätt i varje fall.



(Vi hjälper ännu en travelbug en bit på väg!)

Jag har syndat och smakat av både Kinderäggschokladen som Oo var så snäll och köpa hem, och M&M chokladen jag ställde fram till Tomas. Får väl se om hon reagerar i natt!
 


Kommentarer
Postat av: Anna

Skönt att det inte behövdes någon skena. :o)

2011-03-31 @ 09:59:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0