Mååndag

Jag har förstått att de ibland sover mer och ibland sover mindre, samma sak med ätandet. Nu verkar det dock vara sovande som gäller, för det har inte varit många eller särskilt långa vakenstunder varken igår eller hittills denna dag. Jag klagar definitivt inte!

Den nya "bodyn" kommer att vara för liten om två veckor, men är ju kul så länge den varar. Fick tummen ur och beställde framkallning av foton från hennes två första månader. En snabb och påtaglig återblick i hur mycket hon faktiskt vuxit på så kort tid. Den där björnoverallen försvann hon ju i alldeles där i början.

Nåväl, igår fick vi någon centimeter snö som idag gett vika för solen. Ingen vårvärme i luften dock, men tog en liten promenad för att kika till den ena av cacherna jag placerade ut i helgen. Gick sedan betydligt lättare att logga en cache som var placerad intill infarten till ett bostadshus vid denna tidpunkt, dvs mitt på en måndag istället för en solig helgdag!
Dyngsur logg men med rätt penna funkade det ändå.




Sedan har jag aldrig förstått mig på vad det är för människor som är plikttrogna nog att plocka upp skiten efter sina hundar, men sedan slänga alltihop på marken? För att inte tala om allt annat skräp (gammalt täcke?) och skit som tinar fram under snön.
Men det där med hundpåsarna, är de dom som plockar upp för syns skull men sedan dumpar så fort kusten är klar? Eller resonerar de att själva skiten ju faktiskt inte ligger öppet längre så vi inte kan komma där och klaga? Tråkigt när det faktiskt är många hundägare som faktiskt sköter det snyggt och tar sitt ansvar.

Apropå husdjur så är ju utekatterna ett dilemma också. Kattägare som man är själv vill man ju gärna försvara deras naturliga beteende, men vet själv att det inte är särskilt trevlig med hankatternas revirmarkeringar. Vi har dom själva väldigt tydliga på skjutdörren och grillens överdragsskydd, för att inte tala om att man om inte annat känner på lukten att de varit framme, både på bil, brevlåda och entrédörr. Kanske vårt hus är extra populärt med två tjejkatter, eller gammelkärringkatter snarare men ändock populärt. Om ägarna bara kunde tillse att kastrera sina trånande hankatter blir lukten inte så markant. Visst, sedan tillkommer leriga tassavtryck på utemöbler, dynor, bilar och så vidare, men jag bryr mig inte särskilt eftersom det är så meningslöst. Vi schasar bort dom när vi har möjlighet men mest för att de ska fortsätta veta att de inte får vara här (de flyr så fort vi visar oss) så att vi inte behöver vara oroliga för våra gamla damers skull när de är ute på sina små lovar. Jag kan till och med, vilket många säkert anser vara en synnerligen dum jämförelse, anse att katt- och hundproblem kan jämföras med lekande och skrikande barn. Men hur trevligt är det att försöka ha en avslappnad stund i sin trädgård med en skock ungar som skriker granngårds? Men barn får man ju inte klaga på för det är ju barn gudbevars! Ja, jag är en sådan förälder som blir svettig i armhålorna och ursäktande i blicken när lilltjejen oupphörligt skriker bland folk. Jag tillhör inte det släktet mammor som fnysande anser att mitt barn kan skrika hur som helst och sköt du ditt! Om jag sedan helt enkelt inte orkar bry mig den dagen efter femte vaknatten hon ligger och sparkar på golvet vid godisdisken är en annan femma. Jag har kanske helt enkelt inte nått det stadiet ännu där jag kan låta barn vara barn i den trummhinnebristande varianten utan att skära tänder. I varje fall inte andras, men egna barn och andras ungar är det väl man säger.

Två grannpojkar ringer på dörren och jag önskar jag kunde låtsas inte vara hemma. Men jag öppnar, och så står de bara där. De säger ingenting! Och innan jag vet ordet av har de kavat av sig gummistövlar och jackor och springer runt i huset på jakt efter katterna som darrande trycker under sängen. Toppen, nu tycker de antagligen att det bara är fritt fram här bara för att jag har så förbannat svårt att säga nej, till och med till småglyttar! Bra Linda, vilken ryggrad, var det ordningsvakt du var? Stoppat tvåmeters fyllon i dörren, men inte ett par småpojkar till ditt eget hem? Toppen.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Att släppa in småkillar som vill titta på katterna, påminner mig om när du och jag TIDIGT varje (?) lördag/söndagmorgon gick över till paret som schäferhunden på kvarteret och bad att få gå ut och gå med den...

Undrar just om det var därför de flyttade så snabbt? ;-)

2011-03-28 @ 17:50:43
Postat av: Linda till Jenny

Ååh, jag tänker fortfarande på det ibland och skäms! De öppnade insvepta i täcket och bara räckte över kopplet! Stup i kvarten sprang vi där, men var det inte collie...? Hur som helst så var det säkert därför de flyttade så snart! Xo)

2011-03-28 @ 18:01:31
Postat av: Jenny

Det var nog en collie vid närmare eftertanke. Jag tycker däremot att ni ska bo kvar där ni bor, säg till småkillarna istället ;-)

2011-03-28 @ 19:15:16
Postat av: Linda till Jenny

Jo, jag blir nog så illa tvungen att utveckla lite ryggrad, för flytta orkar jag bara inte! ;o)

Minns Kitty i gula huset som vi också var ute och gick med rätt ofta. Hon var en schäfer vill jag minnas. :o)

2011-03-28 @ 20:13:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0