Tiden går fort när man har roligt, eller i varje fall när man ska svara på frågor om sig själv. Lite mer frågor kring barndomen och uppväxten. Hade jag minnen av något övergrepp? Hur var relationen till mina föräldrar? Kan du minnas något tillfälle då du blev förbisedd? Upplevde frågorna rätt "sporadiska", precis som det papper hon läste dom från, punktvis numrerade. Jag får ett intryck av att hon följer en form av mall för att kartlägga mitt psyke, en mall som någon snubbe med massor av avhandlingar och artiklar tagit fram. Däremellan frågar hon hur jag upplever min relation till Ronja, hur jag uppfattar hennes personlighet, hur hon reagerar när jag är ifrån henne, vad jag tycker är jobbigast med att vara mamma och så vidare. De flesta är svåra att svara på eftersom hon ännu är så liten, vilket förstärker känslan av hennes diagnosticerande frågor. Jag menar, personlighet? Relation? Hon är två månader! Visst skulle jag kanske kunna försöka tolka in en massa egenskaper i hennes spädbarnsutförande, men det skulle kännas som att leta figurer bland molnen: En subjektiv bild av vad ens fantasi vill se.
Jag fick svara på ett gäng frågor som hon lär analysera till nästa gång, och så fick jag med mig ett gäng påståenden med frågor som hon varnade mig för kunde vara "starka" att jobba med till nästa gång.
Visst, en del är "starka" på så sätt att jag inte riktigt gillar det kortfattade sätt de ska besvaras, vilket därmed kan tolkas hur som helst. Vem som helst kan väl tycka att ens barn "irriterar mig", eller "stressar mig", eller varför inte "känner mig arg på mitt barn"? Men bara för att jag nu går hos denna specialenhet i Borås och råkar kryssa i "Ganska ofta" på en sådan fråga bland de sex graderingsalternativen skulle det tolkas på ett helt annat sätt än om mamman på gatan svarar detsamma. Så känns det i varje fall, vilket gör att jag inte riktigt gillar den svartvita slutgiltighet i svaren jag ger. De är så mycket mer komplexa än ett kryss i en ruta och påverkas av så många faktorer.
Menmen, jag ska ge dom ett försök och så får vi hoppas att psykologen inte tolkar dom för bokstavligt. Jag vill inte bli sönderanalyserad, för det tror jag starkt att man kan bli! Denna "enkät" med namnet "Postpartum Bonding Questionnair" har ett gäng engelskklingande namn uppradade i arkets nederkant vilket säkert är snubbar med höga löner som varit ungkarlar hela livet och inte har en enda egen unge att tala om. Förlåt, kan inte låta bli. Men där är ju faktiskt källhänvisningen angiven också: "A screening questionnaire for mother-infant bounding disorders. Archives of Women's Mental Health" Kan ju bli intressant att höra hur mina svar enligt dessa kan tolkas. Bara se till att bibehålla ett öppet sinne!
Nästa vecka går hon in på praktiska övningar där jag ska filmas och så utfrågas mer.

Hur som helst så var timmen snabbt förbi och jag tog en sväng i solen. Stortorget har jag besökt ett gäng gånger förut när jag sommarjobbade i Svenljunga hos pappas arbetsgivare. Många minnen och ett helt annat liv!
Snabblunch på Subway innan parkeringstiden gick ut, och så lite proviantering i Lerum på vägen hem.

Ikväll blir det tacopaj om nu bara Oo behagar komma hem någon gång. Han ringde efter att ha irrat omkring uppe vid Volvo i jakt på en multicache. Han har tagit bussen ut dit för att hämta Gulingen som lämnades där igår då han skulle på sin tisdagsträff. Tydligen gick det inget vidare att hitta cachen, så får se när han dyker upp då en annan nu måste hittas för att bocka av denna dag.
Själv ska jag ta och byta en välfylld blöja. Av minerna att döma är det alla tre dagarna sedan sist som är på väg ut. Är det bara jag som tycker att bröstmjölksbajs luktar senap? Hoho!