Inte ens en vecka gammal och har redan passerat sex landskap! Att vi skulle med till Sälen detta år var ju inte riktigt planen, men se hur det kan bli! Jag kände mig i så pass form och de öh, två dagarna hemma hade gett sådana rutiner(?) att Sälens frestelse inte kunde stås emot.
Så här är vi nu! När hon vaknade för mat och blöja vid femtiden på söndagsmorgonen steg vi upp definitivt, packade och kom iväg vid åttatiden. Nio timmar senare var vi på plats i vår stuga nummer 1208 intill Märta Express, sittliften som än så länge denna måndagsmorgon inte är igång. Det blåser!

Det gick jättebra med Ronja på vägen upp då hon sov större delen av vägen. Passade på att mata och kolla blöja vid caching- fika- och lunchstopp.

(Lunch som vanligt i Sunne!)

Väl framme var det två duktigt trötta föräldrar, men ivriga omtänksamma händer fanns det gott om som tog hand om tösen. Jag gick och lade mig strax efter nio! Jag hade samlat så pass med mjölk under dagen att farmor matade och tog blöja innan Oo som fåt en lur i soffan anslöt i sängen med en nöjd och ständigt sovande dotter. Sedan har hon bara behövt mat två-tre gånger under natten, så känns som jag fått sova riktigt mycket!


(Frukost i det tilltagande dagsljuset)

Ska försöka få tag i barnmorskan idag. Har träff inbokad sedan tidigare på torsdag, men nu när hon är född kanske en annan form av kontroll ska till. Om inte annat är det ju bra att boka om tiden tills vi är hemma! :o) När det blir vet vi ju inte riktigt ännu, men vistelsen har börjat bra i alla fall med alla snälla omhändertagande händer som avlastar.

Oo är så fin, och myser ofta med henne med sniffar, pussar och kramar. Sov med henne många timmar på bröstet i natt och det känns varmt i bröstet att bara ligga och se på dom båda.
Jag har inte riktigt nått det stadiet av mysbehov, men kommer på mig själv att tycka om det jag ser när jag ammar, och förundras över hur söt hon är. Att jag sedan hade svårt att somna trots det tidiga sänggåendet igår tillskrev jag en viss separationsångest. Jag kom på mig själv att lyssna ihärdigt efter ljuden i vardagsrummet och undra hur det gick för henne, hur hon mådde, att de tog väl hand om henne. Att tankarna sedan halkade in på äckliga skräckscener från filmer jag sett med spädbarn där de mördades eller for illa på andra sätt, gjorde inte saken bättre precis! Drömde dessutom om spädbarn som for illa vilket inte var kul! Tolka det positivt ändå på något sätt?