Nästan fyra veckor...
...efter förlossningen och skåda mitt otränade jag! Jag har kört lite combat här hemma därav utstyrseln. Oos mjölkfläckade Sportlifebyxor och top med amningsinlägg som sitter ovanligt tight. Körde igenom 44:ans koreografi och alla dess tempolåtar, vilket kändes riktigt gott! Varken kunde eller vågade riktigt ta ut alla rörelser ordentligt beträffande hopp, knän och kickar, men överkroppen kändes helt ok. Förutom orken förstås.
Mina kuddar under armarna är delvis instoppade i topen, men de har lagt sig väsentligt sedan sitt värsta och är heller inte lika onda längre. På maggen syns den där linjen som en del påstår påvisa att man väntar flicka, eller pojke eller hur det nu var. Jag fick i varje fall en väldigt tydlig linje och fick en flicka.
Jag är fortfarande ensam hemma, och då många påstår att separationsångesten river första gången man är ifrån sitt barn, så fann jag den också lite småjobbig - ungefär fem minuter. Är jag en dålig mamma då? Näe! Jag tankar energi och hittar mig själv igen inför kommande hemmaveckan!
Undrar när de kommer hem igen tro? Tack och lov för bröstpump som kan lätta på trycket!
Du är ingen dålig mamma för det! Jag tycker det är jätteskönt att vara ensam lite, var tom ute på middag och tog ett par drinkar för ett par veckor sedan, jätteskoj! :-) Fast det var ju förstås jättemysigt att träffa Leo igen efteråt. Någon separationsångest kände jag inte dock... Tror inte jag är dålig för det. Blir antagligen bättre mamma av lite egentid!
/Helena
Man är inte det va? Känns bara som det kan vara lite "förbjudet" att erkänna sådant högt. Ens barn ska ju liksom det enda som existerar dygnet runt hela tiden för en mamma...öh.
Ingen säger dock något om pappan som brukar bibehålla sina egna aktiviteter utan problem(?)
Det där samvetet, att det ska kännas på ett visst sätt, det är ju egentligen något att strunta i... vadå? Vi är alla olika och vi reagerar och agerar olika i alla situationer- det är det som gör oss till individer. Klart att vi alla reagerar olika i såna här situationer också då och oavsett hur vi reagerar är det inget att skämmas för... det finns inget rätt eller fel. Som föregående kommentar säger- du är inte en sämre mamma för att du är en egen individ med ett eget liv. Tror nog att ditt barn bara mår bra av att du är lycklig och känner dig tillfreds i livet och hur du gör det, spelar ingen roll!! Så bort bort alla dumma tankar och samvete, som är konstruerat av förutfattade meningar och fördomar.... ;-) ...säger en som inte har barn och inte har en aning om hur det är... hahahaha....... ;-)
Hehe, du har ju rätt! Synd bara att det ska vara så jäkla svårt ibland att koppla bort alla "rätt och måsten"!
