En åt gången
Vägningen gick bra när vi väl fick komma in. Av någon anledning hamnade vi på Limas läkarmottagning så deras personal stod där och undrade var vi var, medan Sälens gick på lunch. En och en halvtimme senare när Oo gick och frågade blev det fart på dom och vi fick komma in direkt. Som tur var sov Ronja hela tiden i sin sitter, annars hade vi frågat mycket tidigare!
3315 gram och vuxit med en dryg centimeter så det verkar ju som hon får i sig tillräckligt av mig.
Navelstumpen skrumpnar och svartnar mer och mer och luktar inte mums! Hoppas den faller av snart!
Under natten blev det många matningar och blöjbyten, såpass mycket producerat i blöjan att båda varianterna hamnade i sängen! Då är det toppen med en stuga utrustad med både tvättmaskin och torktumlare!
Hur är status för föderskan så här en lite dryg vecka senare? Det pratas och skrivs mycket om tiden fram till och om själva förlossingen. Inte lika mycket om tiden efteråt av någon anledning. Efter förlossningen är allt liksom klart, rosenskimrande med barnet i mammans famn. Baby blues och depressioner nämns, men det rent fysiska då?
Avslag som luktar död råtta?
Känslan av att hela underredet ska vrängas ut och in när man ska skita?
Att en nysning renderar samma känsla som ovan med tillägget att avslag pressas ut (omöjligt att hålla tillbaka!)
Känslan av att man pinkar svavelsyra?
Att avslag inkluderar stora brunröda slemklumpar?
Att Lambi super-duper mega soft toalettpapper känns som sandpapper?
Poängtera att jag inte sprack och behövde sys! Sedan amningen med såriga bröstvårtor vilkas ägare gruvar inför varje amning. Och då har man ändå klarat sig från att det gått ända till blodspillan! Generellt en helt normal förlossning enligt alla, liksom detta efterspel. Inget att klaga på, hallå du har ju fått ett litet underverk!
Detta underverk togs väl om hand av farmor medan jag fick sova nästan två timmar nu på eftermiddagen. Gjorde så mycket!
Men nu vill mitt underrede inte mera utan horisontalläge i soffan väntar!
Ja ha..ja man är gode så misshandlad där nere. Men som tur försvinner de efter ett tag.
Efter ja fick Melwin så gruvade ja massor för toa besöken. Vart sydd då. Med Malcom gick de bättre. Men med Mario så slapp man känna att hela muttan skulle ramla ut. Däremot så var dr assvårt att skita för tarmarna hade möblerats om.
Ett tips till tillsåriga vårtor. Ammningsnapp, då suger de inte direkt på vårtan. Läker fortare.
Grattis till Ronja!
Ytterligare tips till såriga vårtor; Bephanten (??) finns på apotek. Efter man fött barn är man helt slut, tredje dagen grät jag för allting, men du kanske har klarat dig!?
Ah, stt snittas har nog sina nackdelar också! :oS
Tack för tipset!
Tack!
Känner igen namnet, så har nog sett den på Apoteket. Köpte en salva som jag nu inte minns namnet på. Känns lite bättre, eller så börjar de bli mera härdade(?).
Helt slut var jag och nära till tårar några gånger, men vår vistelse i Sälen har avlastat mig enormt, vilket nog gjort en hel del för återhämtningen!
Du har det ju på tok för lungt hör jag ju.
Du kan väl nästan börja jobba om 2 veckor igen va? ;)
Höhö, längtar inte tillbara riktigt än faktiskt! Inte så länge jag är här och ompysslad iaf! ;o)
Du, Maya fällde en kommentar igår när jag visade ovan bild på Oo och Ronja.
Hon frågade om du var säker på att Oo verkligen klippte navelsträngen utan istället överförde den på sig :)
Hon mumlade något om att hon kände igen tendenserna ;)
Hahaha! Tja, det är mycket möjligt!