Bortskämda som vi är kan vi glömma griljering av skinka, dukning av matbord, knäckkokning och ångest över vardagsröra på varenda yta. Vi åker till Mölndal, sätter oss till dukat bord och äter tills vi storknar. Vi har ett uppdrag. Eller två förresten: Fixa efterrätt och hämta mormor. Efterrätten blev ett önskemål som inte kunde vara enklare: Daim-maräng-glasstårtan med färska hallon. Fem deciliter vispgrädde, krossad Daim, socker och äggulor kan ju bara inte smaka illa! Det svåraste består egentligen i att transportera den frysta efterrätten till andra sidan stan inom sådan rimlig, dvs laglig tid att den inte hinner smälta bort! Därmed blev uppdraget att hämta mormor i Stenungsund lite svårare - såvida vi inte kör med alla rutor nere och luftkonditioneringen på max. Efterrätten klarar sig men mormor dör i dubbelsidig lunginflammation.

Jag brukar alltid köra på två paket hallon. Det brukar alltid bli över. Därför fick Oo bara köpa ett paket denna gång, men såklart fick jag ångest när jag hällde upp det enda paketet och såg den ynkliga högen. Rotade i frysen och hittade ett oöppnat paket, wo-ho!
Men då jag känner mig själv tittade jag en extra gång och beslöt att det nog fick räcka med ett paket ändå.

(Inte så färska längre)