Så till juldagen, det vill säga denna dag. Trots förkylning och snorig näsa sov Lilltjejen utan ett knyst så länge att vi än en gång vaknade före henne!
Som innehavare av bebis lär sig nog alla föräldrar att tillvaron övergår till att kretsa kring bajslogistik. Så utan att orda mer än så väntade vi till lunchen klarats av och en torr och mätt bebis kunde packas in i Saabis. Där somnade hon bums och vaknade inte förrän vi var långt in i skogen! Inte ens överflyttningen till bärstolen störde hennes skönhetssömn! Det måste ju vara en skum känsla, att somna fastspänd i bilen och vakna hängades på mammas rygg mitt ute i skogen?

(Zzzz!)




Enahanda jobb framför en datorskärm hela dagarna? Stela axlar som fastnat någonstans under öronen? Lägg inte hundratals kronor på att klämma ner ansiktet i ett hål hos någon massör. Lägg pengarna på en bärstol och placera en tiokilosbebis däri. Visserligen är det onekligen rätt najs med en riktig massage, men frisk luft och dryga två och en halv timme i skogen och axlarna är så långt ner de bara kan - jag lovar! Vi hade knappt lämnat parkeringen förrän det gjorde duktigt ont i axlarna, så pass att jag undrade hur detta skulle gå. Men när jag fått vänja mig vid den förändrade tyngdpunkten, komma upp i värme och puls så var det inga större problem.
Visst kändes det i ben och rygg men på ett bra sätt, som ett gott träningspass! Mot slutet fick vi dessutom trampa på rätt ordentligt för att hinna tillbaka innan mörkret. Så jag bar Lilltjejen medan Oo klättrade och letade cacher. Tio vanliga i serien, en finalmystery och sådan tillfredsställese som bara ett bra fyspass och friskluft kan åstadkomma!

Imorgon är det mera fysiskt för Oo, fast då som åskådare. Bandymatch på Heden där GAIS spelar följt av Frölundamatch i Skandinavium. Jag funderar på om jag ska våga mig ut i mellandagsrean med Lilltjejen. Är det enklare med bärstolen än vagnen? Att gå med vagn i trängsel är ju ingen höjdare precis och därför minst lika svettigt. Hm.