Fyra generationer i ett kök i Mölndal. Lilltjejen var på strålande humör och hade egentligen bara ett olyckligt ögonblick - när hon skulle sitta i tomtens knä. Bra tjejen, skäggiga bullriga karlar ska man passa sig för!

(Jag? Sitta där? Varför i hela friden då?)

Hon fick otroligt mycket klappar, både hårda och mjuka! Och jag lyckades överraska Oo rejält med luftballongfärden vi ska göra tillsammans med hans föräldrar till våren! Eller ja, det återstår att se om jag vågar när det väl blir dags.



Ja, det är lite svårt att se men ett par nya pärlörhängen och godsaker för både utsida och insida från min Oo!
 (När jag tänker efter hade jag nog inte tagit på örhängena ännu...)





Här är så armbandet jag fick av Monica! Det jag hittade på Gunnebos julmarknad men alltså fick först nu, visst är det fint? Gillar det verkligen men önskar det var en lite säkrare "låsanordning" än den enkla knapp och ögla denna typ av armband erbjuder.


Lilltjejen har nu inte bara funnit tjusning i att plocka ut grejer, utan lägger nu också tillbaka. Ut ur hink, in i hink, ut ur hink, in i hink, tjohoo!




(Farmors mors knä gick bra i alla fall)





Kvällsvälling i nya pyjamasen och Gudmors tillika kusinens knä. Hon somnade innan vi lämnat Brevkortsgatan och väl hemma tog det inte många minuter för mamman att göra detsamma i sin makes knä i soffan. Trots att man vaknat före Lilltjejen denna julafton var jag ändå duktigt trött innan klockan slagit tio.

En lugn och skön julafton är bara att tacka och ta emot, i varje fall för min del som knappt behövde lyfta ett finger.