Dagens skrivpuff:
Blicken irrade fram och tillbaka, människor överallt och ett liv utan dess like. Stirrande blickar, tomma blickar, koncentrerade blickar och trötta blickar. En mobiltelefon till örat, en hunds skall och ett skrikande barn som dras iväg av en förmodad moder mer rejält tag om armen. Det är trångt, axlar stöter mot axlar och andedräkter blandas och stiger som ett disigt moln mot juldekorationernas lampor och gröna kvistar. Han borrar ner hakan djupare innanför kragen och suckar otåligt, vänder sig för trettonde gången mot den stora entrédörren där hon denna gången faktiskt dyker upp. Hon lyfter triumferande på ena armen där ännu en påse hänger från den lilla behandskade handen. Han lyser upp och skjuter ifrån sig från träfasadens målade yta men hon skakar häftigt på huvudet.
-Vi har fortfarande Evas minsta kvar, någon leksak eller liknande bara. Jag är snart tillbaka!
Och så försvinner hon in i nästa butik, uppslukas av människoflödet. Resignerat lutar han sig tillbaka mot väggen, beredd på ännu en lång stunds väntan.