Sitter och funderar på vad jag gett mig in i. Hur kunde jag överskatta min form så totalt och ta på mig ett combatpass inte ens fyra månader efter förlossningen och bristfällig träning därefter? Nervositet och ågren varvades med självpepp att det minsann fick gå som det går och säkerligen löser sig.
Klockan närmar sig 19.20 och det är dags.






Rosig kind och solsken i blick? Gaah vad galet kul det var! Motivationen har varit rätt låg men jag behöver ju bara upp på den lilla scenen för att påminnas om hur kul det är! Jobbigt, javisst men inte så illa alls som jag fruktat. Hade jag kunnat göra bättre ifrån mig? Ja, det hade jag men utifrån min förmåga just nu så gick det över förväntan. Strulade lite med koreografin också men fick mycket positiv feedback efteråt. E-n-d-o-h-o-r-f-i-i-n-e-r tjalalalala!
Fick frågan om jag kunde hoppa in nästa vecka också. Vad tror ni jag svarade!?