Tänk att det skulle till en magsjuka med total tömning av tarmsystemet för att bli av med de sista gravidkilona och se startsiffrorna på vågen! När aptiten återvänder och allt fylls på igen förblir det ju dock inte så tyvärr. Men fy bubblan vilken helg det blev. Hur bär sig alla ensamstående åt när de blir sjuka egentligen? Två gånger tidigare har jag haft magsjuka, första under konfirmationslägret där jag kaxigt hävdade att jag minsann aldrig haft magsjuka och därför inte skulle drabbas när nu den ena efter den andra insjuknade. Det blev första gången sedan spädbarnsstadiet, då jag antar att jag spydde någon gång, som jag faktiskt spydde. Andra gången har jag nog en paj på västerbottensost i Jukkasjärvi att tacka för under min Norge/norrlandsresa med Oo och hans föräldrar. Så jag har varit förskonad måste jag säga.
Denna gång klarade jag mig med nöd och näppe från att spy, men åkte på feber istället tillsammans med de synnerligen effektiva tarmtömningarna. Oo som planerat att åka ner till Halmstad och kolla på GAIS-fotboll ställde in för att ta hand om lilltjejen som jag knappt orkade lyfta. Antal gånger jag haft feber kan inte heller fylla ena handens fingrar tack och lov. Vätskebristen har medfört att inte bara vikten är tillbaka på utgångspunkten, det är tuttarna också! Snacka om att mjölkproduktionen påverkats.
Nu verkar febern ha gett med sig men magen är fortfarande kass liksom aptiten, så man är svag som en kattunge och inte upplagd för något combatpass precis! Underbare Oo har packat ihop sig och lilltjejen och dragit ut för caching och besök hos farmor och farfar, liksom han varit iväg både igår och förrgår också.
Det blev grillningspremiär igår, hel vitlöksmarinerad fläskfilé med kroketter och bearnaisesås som Oo fixade helt till sig själv. En annan låg i soffan och ömsom frestades och kväljdes av dofterna. Det går sådär att få i sig något.