En morgonpigg tjej medförde en tidig sväng till Lerum för dagens cache och mys i finvädret. Tycker det är så himla fint med alla dessa Vitsippor överallt! Parkerade vid Vattenpalatset och gick bort och förbi Lerums kyrka där cachen snabbt hittades. Följde Säveåns båda sidor genom vackra omgivningar till och från det lilla samhällets kärna där sedan lunch avnjöts på en liten uteservering.





Har en ambition att baka nya bröd så kopletteringshandlade lite i en liten närbutik. Och kolla vad gulligt - fyrpack ägg! Hahaha, har jag aldrig sett förut!
Får se om det blir mer än just en ambition. Tanken är ju god brukar man väl säga och dagsformen hos lilltjejen får avgöra. Hinner inte idag dock eftersom jag ska hålla mitt första hela combatpass sedan slutet på september! Jag är faktiskt lite orolig om jag ska orka! Eller orka gör jag nog, men inte på den nivån jag önskar eller borde. Vet faktiskt inte hur jag ska göra med styrkelåten, men improvisation är en färdighet man måste behärska som instruktör så det ordnar sig nog.
Har i alla fall förberett för att ha en sak mindre att tänka på i alla fall. Kännedomen att det är långt ifrån vare sig konstigt eller ovanligt är ändå en klen tröst när det drabbat en själv. Jag glömmer ju bort det där förbenade knipet hela tiden!
Apropå fysiska besvär så fick jag äntligen tag på min läkare angående svanskotan. Jag efterlyste min remiss till ortopeden och fick då svaret att han fått besked därifrån att de från ortopedins sida inte kunde göra något åt kroniska problem. Enda alternativet som kvarstod var då tillfälliga lindringar i form av injektioner av bedövningsmedel! Så nu har jag bokat in en sådan för att åtmindstone prova. Hm.
Ett lite roligare inköp var de bodys, strumpor, solhatt och dregel"scarfs" som köptes in till lilltjejen. Hon växer ju så det knakar!
Den lilla butiken var som så många andra indelad i en tydlig pojk- och flicksida med blått och grönt respektive rosa och ... mera rosa. Tyckte dock att några i allt det hysteriska skära var rätt roliga, så föll till föga och kompromissade med vit solhatt och blårandiga strumpor. Lilltjejen sov nästan hela promenaden och efter hysteriskt gråtande hemmavid var det visst mera sova hon var ute efter. Provar man allt är det till slut något som passar, om man har tur!

Det är något fridfullt kontra deprimerande med kyrkogårdar. Jag kan finna det rofyllt att vandra omkring bland gravarna, läsa inskrifter och jämföra stenar, fundera över vilka livsöden som döljer sig bakom de anonyma namnen och årtalen. Samtidigt är dessa ändlösa rader av minnesmärken så nedslående, så definitiva i de livsslut de respresenterar. Då fann jag denna form av gravsättningar mycket mysigare och vackra. Vanliga stenar med inskriptioner, enkelt placerade med vårens spirande blommor intill. Mer "tillbaka till jorden" på något sätt än de hiskeliga monument en del ståtar med. Ju pompösare grav desto större mindrevärdeskomplex lämnade de efter sig? Själv vill jag inte grav över huvudtaget som de efterlevande ska känna plikt att hålla efter. Om jag är missnöjd med mina efterkommande kanske jag kan propsa på stor och omständig begravning med dyr och underhållskrävande gravplats, höhö! Men nej, elda upp mig och gödsla något om det nu blir något användbart kvar av mina skinntorra rester. Kanske strös lite sådär vackert vemodigt i vår lilla Iglatjärn? Så vill ingen bada där mera, men vad bryr jag mig om det? Moahahaha!

Apropå återvinning.



(Varsågod!)



Ska lämna lilltjejen hos snälla farmor på vägen till träningen. Oo ska efter ett långt uppehåll prova innebandyn ikväll så hon ställer upp som barnvakt några timmar. Får se om Oo nu verkligen kan ta det lugnt och känna efter hur det går med knäet.