Oo ringer och frågar om vi ska ha nåt kalas på söndagen efter Emil och Camillas bröllopsfest. Öh va? Jag bläddrar frenetiskt i kalendern, vad har jag missat? Tom, inget himla kalas inskrivet, vad dillar han om? Ska vi ha kalas?
Det tar några sekunder för länge innan poletten trillar ner. Det är den tionde oktober den söndagen, vad är det dagen efter? Min födelsedag. Öh, snacka om ovidkommande men Oos föräldrar (och alla andra) har som vanligt till skillnad från mig koll på allting. Jag har inte koll på andras födelsedagar, än mindre min egen nu tydligen, men nu blev det visst en form av kalas ändå. Happ.
Har ju aldrig gillat att bli uppvaktad på födelsedagen, kröp under täcket en morgon när jag var barn, satt på muggen en annan. Tycker det är pinsamt av någon anledning. Säkert något psykologen skulle kunna dra någon slutsats utav. De kan väl dra slutsatser av precis vad som helst...