I varje fall mina förkylningar brukar generellt gå igenom olika stadier.
1. Halsont
2. Snor och täbbt i däsan
3. Hosta

Vilken av dessa är värst?
När man har ont i halsen känns det ju som man vill ta till lipen varje gång man ska svälja, och man är beredd att offra en arm (okej, kanske ett finger då), för att aldrig behöva svälja mera i hela sitt liv.
Men så tar snoret över som indirekt ser till att hålla kvar det halsonda eftersom man måste sova med öppen mun, vilket medför snustorr smärta däri, för att inte tala om dreglet man vaknar med utsmetat över halva ansiktet. Till detta blir man sönderskavd under snoken, äter mat med andnöd trots att man är ofin och tuggar med öppen mun och får ingen logik att gå ihop med totalblockering i kombination med rinnsnor.
Sedan flyttar sig slemmet i näsan ned i lungorna, för då är det dags för hostan och man önskar sig genast tillbaka till det halsonda. För förutom känslan av att halsen ska brännas sönder av varje hostning så tror man lungorna ska med dessutom. Att sedan ha det där kommer-ingenstans-slemmet-som-man-bara-hör-rosslande-fladdra-nere-i-luftrören-utan-att-komma-någonstans-trots-alla-hostningar-och-harklingar-men-kan-inte-sluta-eftersom-man-ju-bara-MÅSTE-ha-bort-det! Det är ganska störigt för omgivingen dessutom.
Om man nu bortser från alla femtioelva andra grejer som kan vara mycket värre, som förlossning, förlossning och förlossning och bara ser på ren förkylning: Om en sådan endast innefattade en av dessa tre, vilken skulle man föredra?

(Rhino (=näsa) virus, ett förkylningsvirus alltså)