Jag tror det var mitt ex Thomas som det var första gången jag såg en kille plocka fram ett strykjärn. Elakt och fördomsfullt kanske, men jag minns hur imponerad jag blev! Själv fick jag fått nog av strykning då jag stod i barndomshemmets groventré och tillika "tvättstuga" och strök föräldrarnas skjortor, blusar, byxor samt dukar och gardiner. Sedan jag flyttade hemifrån och fick ansvar för mina egna klädinköp har jag alltid undvikt sådant som kräver behandling av detta järn, och ignorerar tämligen lättvindigt veck i finare dukar då dessa rotats fram för speciella tillfällen.
Även Oo var ägare till bräda och järn när vi träffades, och har inga problem att fixa till sina skjortor. Det låter kanske inskränkt och ett ord jag inte kommer på namnet på, men det är nåt speciellt med att se en kille i köket lagandes mat, eller hållandes ett strykjärn för sina egna kläders skull. Oo har uttryckt sitt gillande över tjejer som hanterar verktyg, så det är väl någon form av ömsesidig tillfredsställelse av att se de tyvärr inpräglade könsrollerna ombytta.

Ett tydligt tecken på att jag är gräsänka! Lämnade av Oo i Mölndal för sin Herrclubsträff innan jag med gps:en i näven rattade vidare efter dagens cache. Eftersom Oo inte vet hur hans möjligheter ser ut för cachning åtog jag mig detta viktiga uppdrag. Hamnade av någon anledning uppe på ett berg i Krokslätt! Men sextiotalet meter var ju ingen sträcka, okej nästan rakt upp, men orka leta reda på en annan!
Det tog sin lilla tid och ett gäng hjälpsamma träd och grenar, men gick som tur var rätt på cachegömman! Var några sekunder rädd att jag skulle bli tvungen att rulta tillbaka ner för att hämta kameran och fotologga, men fick till slut ut burken från dess gömsle!
Ned kommer man alltid, och det gick betydligt snyggare till än vid Frölunda torg förra helgen!

Nöjd med min insats styrde jag Saabis till Partille och Allum köpcenter. Vill man titta på grejer och inte kläder är det stället dock inte riktigt optimalt. Var på jakt efter nåt roligt att hänga i hörnfönstren, men kom inte därifrån med så mycket mer än en pärlströsslad lussekatt i magen och en halvfull matkasse. Höfterna protesterade lite lätt, men åkte vidare till Lerum för en nystaninköp samt kortissväng genom deras lilla centrum.  
Det tyckte höfterna definitivt var tillräckligt, så det blev hemfärd sedan.
Fyllt på fågelmatarna, och det stora var ett bra inköp. Våra bevingade vänner tömmer den ganska snabbt ändå!

Nu blir det inte många fler knop resten av dagen. Solen är på väg ned och jag kan se fram emot en kväll med massa tända ljus, vetebälte och horisontalläge i soffan.

Kan inte låta bli att kommentera nyheterna om den stora långtradarolyckan som blockerade E4:an vid Hudiksvall någonstans. Bilister blev fast i köer hela natten, och det är ju inte det roligaste precis. Men naturligtvis så skälls det på myndigheter som inte fick undan långtradarna tillräckligt snabbt eller tillsåg att de i bilarna undsattes med mat och värme. Va? Visst, det är skit att bli fast i bilen en hel natt och mer därtill, och få slut på bensin dessutom, kanske ha barn med sig också. Men olyckor händer, och att förvänta sig att bli servad med mat och värme? Vi bor ju i höjd med Sibirien, har vinter och kan ju kanske tänka själva vad som kan hända när man ger sig ut med bilen, även om det så bara är till eller från jobbet. Olyckor händer, bensinen kan ta slut, du kan få motorstopp eller punktering. Hade jag fastnat i en bilkö över natten hade jag säkert varit vansinnigt frustrerad också, men framför allt på mig själv för att inte ha haft en filt och extra skodon med mig. Förra vintern hade jag skor, handskar och filt, men har inte fått tummen ur till denna säsong. Visserligen färdas jag bara i tätbebyggda områden, men får man punktering är det rätt gott att ha ordentliga skor och handskar åtmindstone! Har länge funderat på att fixa en reflexväst också, då man sett hur grymt bra det är med de däckbytande personer som har sådana. Kan tillägga att jag nu i varje fall har en rejäl rulle typ Torkypapper i bagaget. Mycket bra att ha!

Wo-hoo! Hörde en bekant melodi från utsidan och såg det ljusblå taket passera vår lilla skogsdunge! Slutar aldrig förundras över att Glassbilen kommer ner hit till våran återvändsgränd med tre hus! Visst, lite sympatishopping blir det, men det är ju gott så det är ingen större uppoffring. Hade det varit Spenatbilen vete tusan om jag varit så ivrig att slänga på mig jacka, Oos kängor och vagga ut i kylan. Det är kallt ute nu! Västkustkallt, dvs isande snålblåst som visserligen inte är särskilt stark men ändå skär igenom allt i sin väg och in i märgen. Brrrrr!!