Ööh, ska det vara glasförpackningar så ska de tydligen bara vara runda och med snålt tilltagen diameter! Och nej, det fanns inget långsmalt inkast på baksidan eller någon annanstans, bara ett lägre sittande hål för rullstolsbundna vilket visserligen tyder på att någon tänkt till, men uppenbarligen inte tillräckligt!








Oo är trött efter en fulldag i Skåneland och nöjde sig med en skål med jordgubbskräm till middag. Själv kände jag mig riktigt ambitiös där jag skar ihop en liten grekliknande sallad. Gott var det, och så mycket "grönsaker" har jag nog inte ätit på väldigt lång tid! Hehe.

(Middag!)





Kände mig ännu mera ambitiös när jag rörde ihop en så kallad Marmorerad kaka, kanske vanligen kallad Tigerkaka. Imorgon är det föräldragruppsmöte igen och det är vår tur att ha med kaffe, te och fikabröd. Oo tyckte att vi bara kunde köpa något, men är det en tjejgrej att finna det lite B? Eller är det bara min egen "duktighetssträvan" som inte tillåter köpebullar när det föregående paret hade med sig hembakat? Ungefär som fikagrupper har en förmåga att eskalera med finare och mer fikabröd för varje gång, allt för att det inte ska verka mindre eller snålare än den föregående, eller bara för att överträffa "titta vad jag kan"! Knäppt.

(Tigerkaka. Grrrr!)

Jag inser att jag är extrem när jag grunnar på om en Marmorerad kaka är tillräckligt. Ska jag kanske baka en till? En annan sort? Något mera fräckt? Räcker det verkligen? Vi är ju ganska många ändå...
Innebär det bara att jag har för mycket tid egentligen? När man har barn och prioriterar annorlunda har man helt enkelt inte tid eller ork att fixa sju sorters kakor, och bryr sig inte heller. Men så har man ju hört om stress och press gällande allt från barnkalas till kläder som telningarna bär, att inga kan vara så tävlingsinriktade som småbarnsmorsor. Har man inte tillräckligt med sömnlösa nätter och matningskamp fyra gånger per dag (eller hur många gånger en unge nu äter)?
Nej, tycker jag är riktigt duktig som bara gör en kaka, och inget mera avancerat! Klapp på axeln! Att jag sedan ändå kommer att finna det skämmigt över min enda kaka och ha ångest över att inte ha något mera är ofrånkomligt. Sådan är jag, men Ronja kanske kan råda bot på det.

Det verkar som Oo somnat i soffan. Jag är bara lite avis.