Okej, jag har inte den bästa av dagar, men man ska fanken inte klaga.
Halsont, sprängande näsa, svidande ögon, lummig hjärna, skavsår i skrevet, småsvullna händer och fötter och småstela höfter.

Det kunde ha varit:
Foglossningar från underjorden
Hormonsvängningar á la Balder (berg-och-dalbana på Liseberg för de som inte vet)
Illamående
Bråck både här och där
Det-som-ska-komma-ångest
Sura uppstötningar
Förstoppning
Arbetslöshet
Nedbrunnet hus (en del säger uppbrunnet, det brinner väl NER?)
Fyrlingar i magen istället för en
Mögligt frukostbröd (för vanlighetens skull)
Denguefeber
Finne på näsan
Trasig Guling
Trasig Oo

Eller ja, det sista kanske jag får flytta till den första listan, för han nämnde något om känningar i halsen. Kanske jag varit så generös att jag delat med mig av mina små virusar?

Det sägs ju att barnens immunförsvar måste byggas upp från grunden eller hur? Jag har ju betat av x antal förkylningsvirus och torde ha en ganska bred armada av antikroppar, men får bebbe ta del av dessa? Jag antar att hon inte får det, men varför inte? Okej, okej, antikropparna överförs inte via blod mamma-barn eftersom barnet själv tillverkar sitt eget blod och de blodtillverkande cellerna stammar från mina och Oos gener, inga antikroppar där inte. Men vad följer med bröstmjölken då? Där proklameras det ju hur nyttig den är för immunförsvaret, då den innehåller så mycket göttigt som proteiner, mineraler, vitaminer, mm och antikroppar. Är det bara ett begränsat utbud? Varför inte mina antikroppar mot andra virussjukdomar som vattkoppor och påssjuka? Något måste ju ärvas på immunförsvarsfronten, för skulle vi placera vår nyfödda Ronja ned till en svältande Sudansk kvinnas famn skulle hon nog inte klara sig särskilt länge. Hennes egna nyfödda skulle nog ha större chanser, eller är det bara något jag har fått för mig? Att våra, från embryostadiet bortskämda barn inte skulle ha en chans på immunförsvarsfronten jämfört med en i misärens bottenskrap? Javisst är dödligheten stor bland dessa barn, men flytta oss västerlänningar dit till att föda och vistas första tiden under deras förhållanden och av våra små vete tusan om någon skulle överleva. Ungefär som vi själva, hur skulle vi klara oss? Vi skulle inte ha en chans och stupa direkt av alla bakterier, parasiter och virus som florerar. Det räcker ju att resa till ett populärt turistmål som Egypten eller Thailand och våra känsliga magar kollapsar vid felaktigt födointag.

Alltså tycker jag något borde gå i arv på immunförsvarsfronten, men utbudet kanske är så magert att det för oss knappt spelar någon roll eftersom våra barn mår lika bra efter mjölkersättning som bröstvarianten. Vår renlighet, rädsla för virus och bakterier har utarmat våra inbyggda immunförsvar sedan tiden vi sov sju i samma säng på halmmadrasser och badade en gång per år att det nu knappt är något att tala om. Det är så utarmat att det till och med börjat se naturliga och ofarliga ämnen som fiender, eller är de ökade allergierna och känsligheterna bara ett resultat av för ivrigt diagnosticerande, större förmåga att diagnosticera? Säg laktosintolerant till någon i Rwanda och de ser nog ganska frågande ut. Kan man tillskriva det ren okunskap, obefintlig förekomst eller bara fördomar från min sida?

Men om jag nu får vidhålla min teori att sure, immunförsvaret byggs upp från födseln, men en form av grogrund finns ändå från början. Hur ärvs det då? Är det genom bröstmjölken? Då borde ju Ronja erhålla mina antikroppar mot vattkoppor och påssjuka och slippa det eländet, eller är de som förkylningar att de kan orsakas av femtioelva biljarder olika virus? Eller är bröstmjölken selektiv? Eller får hon en gnutta av mitt blod med antikropparna innan hon kommit igång med sitt eget blodproducerande? För det kan ju inte vara genetiskt? Var skulle det "sitta" i de 23 respektive 23 kromosomerna från mig och Oo? Det är ju inte så att kromosomerna programmeras om under vår livstid allt eftersom nya antikroppar tillkommer och låter dom bli en del av receptet för att baka Ronja. Jag är ingen immunolog eller vad de heter, och än mindre genetiker. Fattar inte ens hur jag hamnade i detta stickspår när allt jag tänkte var att lyfta fram hur tapper jag är som sätter mina egna krämpor i perspektiv och inte klagar på min allt mer igentäppta näsa. Hur kan det förresten komma sig att man blir totaltät i en näsborre, men snustorr i den andra? Är det genetiskt betingat? Orsakat av det jag fick med mig i bröstmjölken? Asch nej, jag har ju aldrig fått någon bröstmjölk, lämnad som jag blev på barnhemstrappan (funkar martyrscenen?). Men å andra sidan kanske hon i något svagt ögonblick där innan jag lades ned på den kalla hårda stentrappen (låter hårdare än trä), lät mig få en slurk och därför gav mig det solida immunförsvar jag nu har. Eller inte.
Oo däremot har något säkrare källor som hävdar att han var allergisk mot det mamma Monica serverade direktproducerat ur sin egen kropp (urk), och även om han förvisso led av så mycket öroninflammationer (det har jag aldrig ens haft), att han hör lite sämre på ena örat, så har jag varit förkyld tio säkert tio gånger mer än honom under de åren vi hängt ihop. Så har jag kommit någonstans med allt detta bluddrande? Nej, kan lika väl tillskrivas feberspekulationer, för nu längtar jag faktiskt bara efter sängen, eller soffan.