Grattis Anna och Peter! Nu är ni man och hustru, och så fint som ni blev det!
Vad enkelt det är att leva idag på ett sätt. Ena stunden släpper vi hyrbilsnycklarna på Kallax flygplats i Luleå och två timmar senare rattar jag Gulingen ut från Landvetter i Göteborg. Bilder man tagit är inladdade och redo att beses på datorskärm efter någon ynka minut. Så många bilder på en enda dag, och det är vid tillfällen som dessa man önskar att man hade en bättre kamera och bättre fotokunskaper. Inomhusbilderna blir inte alls så bra som man kunde önska och lyckas bara förmedla en bråkdel av det vackra, det fina, den förväntan, spänning, glädje och kärlek som jag fick uppleva denna dag.

Det är morgonen på deras stora dag. Kan man tro det? Synen är märkligt välbekant och det känns skönt att få bevisat att inte bara jag och Oo är de enda datornördarna! Man var är stressen? Den trippelkollade ringen? Bältet som ska saknas och underhållningen som ställts in? Nej det är kramkalas och ja, laptops! Det enda som kunde indikera att något var på gång var armadan med batterier som låg på laddning till diverse kameror och mobiltelefoner.




På väg in till Sax & Maskin där Sebastian och Mió stod redo att utföra sin magi på våra hår! Kan man börja ana en viss spänning i blicken tro?





Men visst ska det till någon form av magi för att få till en skapelse som ovan? Ett gäng värmespolar i x antal minuter plus femtioelva hårnålar, en liter hårspray, några tunna gummisnoddar (ni vet sådana där som luggas!), några hårnät(!) nej, det är inte bara i restaurangkök de används (tydligen) samt Miós magiska fingrar och Lindas "hamnar-bara-i-hästsvans-eftersom-hon-inte-kan-eller-ids-något-annat"-hår var förvandlat till något det aldrig trodde det var kapabelt till! Varken studentbal eller mitt eget bröllop hade resulterat i något liknande. Jösses vad fräckt! 
Oo som liksom ungefär 99 procent av västvärldens heterosexuella manfolk, föredrar tjejer med långt böljande hår (som trasslar sig, täpper igen duschavloppen och åker in i munnen när man äter) var lagomt imponerad då den stenhårt sprayade skapelsen omintetgjorde alla möjligheter att dra några som helst fingrar genom det. Ibland får de faktiskt offra sig.
Anna då? Tja, Sebastian (med världen fräckaste t-shirt) trollade rejält borta i grannstolen också, men tog jag några tydliga bilder av slutresultatet? Näe! Tyckte jag att jag fotade hela tiden? Jao! Har jag uppenbarligen ingen koll? Näe! Undrar vem som hade bröllopsnerver egentligen!
Jag blev klar före henne så ett tag undrade man vad som försiggick. Komplicerad höftledsoperation? Hjärtkirurgi? Dissektion av nyupptäckt fågelart? Nej, mer avancerat och viktigt än så: Annas bröllopsfrisyr!
Men ååh vad fin hon blev! Och när Mió sedan sminkat henne var hon verkligen redo för... Max!

 






Min tärnplikt att förse den blivande bruden med bra mat för att förhindra svimningsattacker och kollaps vid altaret pga näringsbrist falierade totalt när vi fick snabbkäka innan ett glömskeärende på Elgiganten och vidare avfärd upp till Storforsen.
Jag lättade mitt dåliga samvete gällande mitt kulinariska uppdrag genom att låta henne göra mig sällskap på en Lyxig chokladmousse "to go"! Ungefär vid E4:ans norra påfart har hon fått i sig knappt hälften och kunggör att vi kunnat dela på en, vänder sig om och ser att jag i princip redan glufsat i mig min. Den var jättegod juh!

När vi passerat Antnäs börjar det snöa och vi fastnar bakom en Saab som senare visar sig vara bröllopsgäster. Anna förundrar sig över att jag (som övertagit ratten för att hålla henne sällskap där framme), så uppenbart motstår omkörningsimpulsen. Va? Det ligger i mina svettiga nävar att transportera bruden till sitt bröllop och vill varken riskera dikeskörning eller frisyrer liggande på instrumentpanelen, så jag kör lika lugnt och försiktigt som jag alltid gör!
Väl framme lämnar jag Oo för incheckning och urlastning av våra grejer för att följa med Anna till deras svit där Peter väntar. Några olycksbådande sekunder såg snömolnen ut att förvandlas till åskmoln när brudgummen inte ännu hade duschat, men på karlars vis "Det går ju fort", lät han ord följa på handling när den andra hälften har blixtrar i ögonen. :o)
Jag var lite osäker på om de verkligen ville ha mig där när de nu faktiskt skulle förbereda sig och klä om till sitt bröllop, men samtidigt hade jag fått ja vid påklädningsfrågan och kände mig så privilegierad att få vara där! Där och då hade jag min största frustration över mina dåliga fotokunskaper och tillika utrustning! Jag ville så gärna få till de där speciella bilderna som är bortom det formella och arrangerade, men lyckades bara fånga några få.


Trots att jag stundtals kände mig om en inkräktare, kommer jag aldrig att glömma nedanstående ögonblick. Peter är klar, Anna så gott som och han har nu tid att verkligen se på sin blivande fru. Orden. Lyckan. Kärleken.


Denna tycker jag också om. Ibland medförde faktiskt det besvärliga motljuset och min lilla kompaktkamera att bilderna fick en mjukare ton. Jag gillar den för dess omedelbarhet. nu är det inte lång tid kvar tills de ska avge sina löften till varandra. Vad rör sig i deras tankar tro?
Även denna gillar jag skarpt. Anna lär säkert ogilla sitt ansiktsuttryck, men själv tycker jag hon är strålande vacker! Hon poserar inte, smilar inte mot kameran, och vad hon tänker på är omöjligt att föreställa sig. Det är nästan så att det är min favoritbild av alla jag tog den dagen.

Eftersom kyrkan låg en snöig gångväg från hotellet, fick de fina skorna stå över den biten och riktiga skodon sköta transporten! :o)

En fantastiskt vacker kappa kompletterade alltihop och så var de redo för fotograferingen som skulle ske innan ceremonin.
 

Kyrkan var jättefin! Och som Anna också påpekade: Varför en korsfäst Jesus uppfläkt framför sig som de flesta andra kyrkor, när man kan ha ett slående vackert landskap med storforsen utanför panoramafönstren vid altaret istället? Stället var perfekt!


Jag och bestman Pär delade ut program och rispåsar till de nästan 50(?) vuxna och barn som precis fyllde kyrkan.
 
Jag som knappt minns min egen vigsel annat än att den var skitfräck, kunde avnjuta denna på första parkett! Jag lyckades hålla mig riktigt bra, men när löftena avgavs och Peter sjöng för sin nyblivna hustru var det en snörvlig tärna som stod ute på flanken! Annas syster upptäckte dock min nöd och stack till mig en näsduk. Tack!

På utsidan hade en vän till Peter arrangerat speciella eldar som jag inte minns namnet på, men som var väldigt fräcka! Dessutom bjöd han på champagne och öppnade en flaska på ett speciellt sätt som också kallas något speciellt som jag inte minns. Men den var "Norrländskifierad" dock i och med att han inte slog halsen av flaskan med en sabel utan med en yxa! 

Honnörsbordet med det vackert arrangerade hjärtat som hade ljusslingor vilket var ännu vackrare när det blev mörkare!

God mat, tal av en mycket fokuserad tärna som hon fick mycket positiva kommentarer om efteråt (phuu!). Demonstration av magdans som Anna fick göra under sin möhippa i Luleå och en återblick till Peters tidigare rockstjärneambitioner.


Under incheckningen glömde Oo att be om Internetaccess som brukar bestå av ett litet kort med inloggningsuppgifter för åtkomst av det trådlösa nätverket. Här var det inte riktigt så.
Vi fick en nätverkskabel!











De hade anlitat två riktigt duktiga trubadurer och när Anna och Peter dansade första dansen var det stora tårefloder från undertecknad! Det var så vackert! Sången, Anna och Peter, hur lycklig hon såg ut, och allt hon varit med om fram till denna dag bara kom över mig. Jag börjar gråta bara jag tänker på det, även nu! All lycka önskar jag henne och Peter!
Tack för att jag fick vara med på er dag och tack för att jag fick äran att vara din tärna!