Nyttokäk vid Kärra där vi sammanstrålade efter jobbet. Sedan bar det av norrut till Trollhättan för ett riktigt kortbesök!
Oo fick pulsa ut i snön för en snabb cache på vägen, nummer 262 i ordningen!
Nu är en av de kommande tre bröllopspresenterna fixade i varje fall. Helena gifter sig på lördag så vi var ju ute i grymt god tid!
På vägen hem åkte vi förbi Oos mormor i Stenungsund. Jag känner ett litet stänk av saknad varje gång jag kommer tillbaka till den lillestan. Den är fin!
Det blev naturligtvis fika, och eftersom Oo inte äter semlor(!) fick jag ju offra mig och käka upp hans också! Plus två syltkakor. Burp.
Sen kurade jag ihop mig i hennes säng och somnade medan mormor och barnbarn grejade med mormoderns digitalbox. "Donk" sade det och så sov jag tills det var dags att åka hemåt! Jag är så trevlig.
Väl hemma stack ett platt paket upp ur brevlådan. Hm, vad kunde det vara tro??

Nästan lite besviken blev jag. Redan? Det har ju varit så kul att blåsa, öh, jag menar snällt brumma förbi alla fartkameror dessa dagar. Ehm.

Inte riktigt till vanligheterna man har med sig när man går ut genom dörren en helt vanlig dag. Att sno skyltar verkar dock betydligt enklare än att sätta dit dom! Ägnade några frustrerade minuter bakom rumpan på Gulingen innan jag fick skynda iväg till jobbet. Nu har jag fyra plåtar inne i bilen, så skulle jag bli stoppad kan jag dränka farbror polis i SUO-skyltar!
160 spänn kostade förresten nya plåtar och inte 60 som jag med mina öronvaxfyllda öron först uppfattade.

I den första branta nedförsbacken hemifrån oss fick jag möte. Där det var som brantast, strax efter den skarpa kurvan och det nu pga snövallarna är omöjligt att mötas. Tack vare tö och regn (som somliga hävdar att de föredrar framför snö!!!)  följt av minusgrader är det lite halt på sina ställen nu. Den jag möter anser tydligen att jag ska backa där vi står i 60-gradig lutning, för han rör sig inte ur fläcken med kofångaren en meter från min. Okeej, jag lägger i backen och gasar försiktigt, rullar någon centimeter, och han följer efter tätt inpå! Tror ni det går bra att backa i den lutningen och det underlaget? Klart som korvspad när man inte har fyrhjulsdriven superbil som han tydligen har, att det släpper och jag istället börjar glida mot honom! Får som tur var fäste när jag bromsar, men rullar han undan när jag glider i mina slirande försök? Sällan!
Proceduren upprepas några gånger tills han tydligen fattar att jag inte kommer att komma någon annanstans än ned i hans kofångare, så han rullar hela vägen ned igen och in på en sidoväg så jag kan komma förbi. Han ser jätteglad ut där jag tacksamt och försynt leende vinkar mig förbi. Not. Det roliga i kråksången är ju att det inte är första gången jag möter honom i den backen med resultatet att han till slut måste rulla ned. Jag tror han jobbar hemma eller nåt och har lämnat ungarna på dagis lagom tills jag åker iväg. Nåja, det är en charm med att bo ute i skogen med smala vägar! :o)