Valfrihet?
I morse var det te för oss båda som gällde. Oo har också fått ont i halsen så det var ett självömkande äkta par som låg i soffan framför "House" igår. Hostade lite mindre i natt medan slemmet verkar tillta. Trevligt.
Jag är då inställd på att köra pass ikväll, hela nya koreografin rätt av! Liten minirelease med mig och mina få men starka deltagare i Sisjön! Känns lite skönt dock att vi blir tre till morgondagens release i Kållered, för orken är inte alls på topp. Irriterande!
Något som också är irriterande är debatten gällande dödshjälp. Att inte få bestämma över sitt eget liv på en så basal punkt som att leva eller inte. Om jag vill dö, får jag inte det då? Är inte det ett övergrepp på den personliga integriteten så säg?
Vari ligger skillnaden där en dödligt cancersjuk person frånsäger sig behandling och en människa kopplad till respirator önskar att strömmen slås av? Borde inte läkaren till den cancersjuke tvinga den sjuke till vård då enligt dessa dödsjälpsmotståndare? Blir inte läkaren en medhjälpare om han sätter sig med armarna i kors och ser den sjuke gå därifrån? Varför blir det sådan skillnad i de fall där den sjuke är fysiskt oförmögen att faktiskt vända vården ryggen? Den 70-årige ALS sjuke som nu lyckades ta sitt liv själv innan kroppen svek och dömde honom till utdragen väg till det oundvikliga fick ett mycket värdigare slut än den 31-åriga neurologiskt sjuka kvinna som nu kämpar för samma sak. Och att sedan döma de som är humana nog att utföra den handling som den sjuke är fysiskt oförmögen att göra själv är så dumt att jag inte vet vad. Döm också läkaren som lät den cancersjuke gå? Jag hoppas Socialstyrelsen fattar rätt beslut och ger kvinnan samma möjlighet som är en självklarhet för oss andra, att avsluta sitt liv om man vill.
Plötsligt ter sig min förkylning tämligen oväsentlig.
Konsekvensanalys... om det blir accepterat med dödshjälp måste förutsättningarna för godkännande och möjligheten att verifiera att det verkligen var den sjuke som på eget initiativ och med bästa information själv tar beslutet utan påverkan av annan person..
Historien avskräcker...
Javisst, det finns alltid baksidor, så för att helgardera tvingar vi en del att segdö med förtröstan att vi minsann i alla fall står utan eventuell skuld och risk att ha tagit ihjäl någon av misstag. En som kan vända i dörren och därmed avsäga sig vård har ju inga problem, men de som inte har den fysiska förmågan? Varför verkar det vara så mycket svårare att övertyga sin ståndpunkt för att man är fast i en kropp som inte fungerar? Ju sämre fysisk förmåga, desto mer omyndighetsförklaring?
Var på omyndighetsskalan hamnar jag?
Jag är, om du läser vad jag skriver, inte emot dödshjälp som sådan. Problemet är att veta att den som vill ha assistans verkligen vill det utan påverkan och baserat på känd fakta.
Mentalt hadikappade var bland de första som fick sätta livet till i nazi-tyskland. Det var läkare som ordinerade 'behandlingen'...
Det är det jag menar, har inte du drabbats av att folk uppfattar din mentala förmåga som sämre bara för att du råkar sitta i rullstol?
Det ÄR svårt med baksidor som sagt i denna fråga såsom många andra, men de som otvivelaktigt inte har annat än en utdragen och kanske plågsam död att vänta? Och här handlar frågan inte om personer som är mentalt handikappade, det är bara deras kropp som är det. Man får utgå från att ingen egentligen vill dö från början, så alla möjligheter har uttömts, allt hopp är borta och faktum bara kvarstår. Vill man dö så kan man väl få göra det? Ska vi andra bestämma om han/hon faktiskt får det eller inte? Gråzonen är gigantisk med otaliga individuella särfall, men ändå. Ska jag som utomstående döma den som säger sig vilja dö, eller den som väljer att hjälpa denne att uppfylla sin vilja? Många frågor som ger lika många motfrågor, alla lika viktiga att ställa.
