Lunchen går mot sitt slut och en kurs är på gång. Jag uttrycker mig belevat och påstår att jag mår lite illa. Man skulle också kunna påstå att jag inte mår så bra. Egentligen finner jag det mera träffande och korrekt uttryckt att säga att jag mår som en RÖV!
Okej, jag har inte genomgått en komplicerad hjärtoperation så hela bröstkorgen fläkts upp för varsamma kirurghänders åtkomst, inte heller genomlidit ett kejsarsnitt utan bedövning vilket man i det sammanhanget snarare kan påstå att jag mår prima. Men den där kallsvettiga tarmvredskänslan som gör att man knappt kan stå upprätt, vilkets enda bot brukar vara att få fisa (jag har bett om ursäkt) riktigt länge och ordentligt! Sådan (knip alltså) har kommit och gått före lunchen, varvat med regelrätt illamående. Fick ge upp försöken att få ned hela lunchen trots att jag vet att jag behöver den inför kvällens pass, men det kan bli så pinsamt att kasta upp den över hela borden inför de andra lunchätande volvianerna. Hellre illamående än magknip dock nu när jag ska till att hålla en kurs, dvs hellre grön än ostbågeformad vilket verkar vara det tillstånd jag nu befinner mig i. Grön alltså, med lite lätt magont. Inte så grön heller, det är på väg att gå över. Det är jag säker på. Hostan med känsla av glassplitter i halsen är bara grädden på moset. Nemas problemas, inget att bekymra sig om. Anmälde jag mig som teamkompis på Frölundas release på fredag? Inget spikat dock, men tills dess är jag i full form igen. Nu kör vi!