Vi ska ha Oos föräldrar på födelsedagsmiddag på måndag. Vi är i Stockholm till på söndag. Insåg att det faktiskt är påsk den helgen, så man kanske skulle bjuda på påskmat? Lite sill och lax är ju inte så svårt? Så börjar tanken mogna och insikten att det nog inte bara är sill och lax och några potatisar att koka till ett påskbord. Någon form av varmrätt bör man ju ha. Och ägg med gegg på. Eller ska man kanske ha nåt kallskuret? Lamm är visst grejen men hur gör man det då? Vad serverar man till det? Oo tänder på idén och tycker vi ska ha massor av ägg, och de ska vara målade! Inom några minuter har min enkla påskmiddag eskalerat till ett veritabelt buffébord där tusen saker ska förberedas och fixas. Och inköpen, de måste ju göras på söndagen när vi kommer hem från 08-land. Hur mycket fräscha råvaror finns kvar i butiken då efter Skärtorsdag och Långfredag?
Så kommer förnuftet tillbaka, sen som alltid och bankar in realiteterna i min prestationsstressade hjärna. Det är inte 20 personer från regeringen som ska komma, det är Oos föräldrar, och även om de är nog så viktiga så behöver jag inte vrida ut och in på mig själv och mina kulinariska tillkortakommanden för att göra så vi alla blir mätta och förhoppningsvis belåtna.
Det är så typiskt, jag drar alltid iväg på för stora växlar innan förnuftet hinner ikapp. Och alltid lika jobbigt innan jag kommer till sans. För att sedan ändå dras med den där lilla "tänk om...", "borde jag inte ha..." och "nu tycker de..." i bakhuvudet. Kan bara vara en tjejgrej eller?