Min Oo är en hejare på Rubiks kub! Själv blir jag bara irriterad och ifrågasättande till min egen IQ när jag försöker lösa den. Tålamod har jag inget alls! Där Oo kan sitta och trixa med sådana där 3D pussel och "befria ringen"-grejer hur länge som helst, ger jag upp efter två minuter! Tråååkigt!

Allt mitt sovande igår (till och från under hela Frölundamatchen) medförde att jag gav upp försöken till en morgon i sängen och klev upp vid sextiden! Magen kurrade (vi glömde käka middag igår!) och ryggen vägrade mera horisontalläge. Även om jag tolererar smärtan så är jag så stel att jag knappt kan torka mig på muggen! Jag behöver röra på mig, mjuka upp ryggen som av någon anledning slagit knut på sig själv. Det känns och låter så fel att träna, men ändå inte. Hur ska jag kunna mjuka upp musklerna som låser min ryggrad om jag inte rör på mig? Just det, och när jag tränar så känns det ju tillfälligt bättre, alltså: Träna! :o)

Oo dokumenterade min sköna sovställning jag hittade på golvet igår. Fia gjorde mig sällskap och som jag nämnt, ingen hårt ihoprullad kisse där inte! Mera utfläkt hund.
Det var denna restaurang vi käkade lunch på. Ser jättetråkig och oansenlig ut från utsidan, en trappa upp intill busstationen i Kungälv. Men maten var jättebra och det kuliga var att det var buffé av flera olika kök! Sushibuffé, thaibuffé och buffé med svensk husmanskost! Allting var grymt gott och så glass med jordgubbssås till efterrätt, hur mycket du ville! :oD
Jag var bra mätt kan jag säga.

Vid halv tio ska vi stå vid Djurens samarittjänsts grindar, ivriga att få hjälpa till och hälsa på hemlösa katter! Det ligger strax innan Gråbo så det är ju inte långt från oss. Jag har varit där en gång förut där hon som startade hemmet drev det. En kattmamma hade sin lilla unge under en betongtrappa till garaget där jag bodde i Stenungsund. En liten öppning genom trasiga brädor utgjorde ett gott skydd och det blev en morgonrutin för mig att ta med gräddmjölk och lite torrfoder innan jag åkte till jobbet. Mamman var uppenbart tam och rusade till maten när jag kom, medan ungen uppenbarligen var född där ute och därmed i stor risk att bli förvildad.
Många timmar låg jag inklämd genom hålet (som jag brutit upp för att komma igenom) i leran för att försöka locka och fånga in denna kattunge! Mamman var inga större problem, men jag måste ju få med ungen också samtidigt. Efter otaliga försök fick jag en liten katt i min fiskehåv (japp!) och tillsammans med mamman fick de komma in till mig och Thomas. Innan kvällen låg ungen intill min kudde i sängen, och utsikterna för nytt hem tillsammans med människor var goda. Dagen efter åkte vi till katthemmet i Gråbo som jag hittade i telefonkatalogen och lämnade mor och unge till ett förhoppningsvis ljusare öde.
Jag förstår bara inte hur man kan överge ett djur? Lämna det åt sitt öde? Och till och med plåga dom? Djurplågeri gör så ont att se och höra om, och straffen är obefintliga! Nej, jag fattar verkligen inte hur en del människor är funtade!