Jag har marigt ont i ena skinkan! Jag börjar så smått inse att min krppp har svårt att acceptera mitt stillasittande arbete. Sittring, svankstöd, bakåtvinklad stol, framåtvinklad stol, sittande långt in eller långt ut. Naprapatbesök, friskvårdsterapeutbesök och supersalvor. Något av alla de varianterna eller kanske de alla tillsammans verkar ha dämpat min vridna svanskota något, men vad jag vet kan man inte lida av vriden skinka i alla fall! Jag kan inte sitta längre stunder längre utan står, och även då molar det elakt i höftbenet, typ de där bengrejerna som sticker ut som man sitter på i rumpan! Det var då själva sjutton till att vara klen! Orka stå dessutom timme efter timme? Då säger ryggen ifrån och flashbacks från timmarna i Casino Cosmopols dragiga dörrar dyker upp som en ytterlig påminnelse om min egen vekhet. Expedition Robinsons utmaning att stå rätt upp och ned längst? Nemas problemas, jag är topptränad på den fronten, men rackarns i sig vad man önskar sig en ryggamputation när några timmar förflutit! Bara att inse, jag är en klenis. Damn. Aj aj oj oj ynk ynk!