Kan jag få sätta betyg på min tandläkare, läkare, hårfrisörska och tillse att hans/hennes lön avgörs av detta? Det vore ju rätt fräckt. Är jag inte nöjd så ska det svida i plånboken. Samtidigt är det ofrånkomligt att min bedömning blir ytterst subjektiv och enbart grundad på min personliga erfarenhet. Vad vet jag om besparingarna, de lagstadgade regler, rutiner eller metoder som min praktiserande tandläkare måste ta hänsyn till? Lång väntetid bara för att få röntga handleden, eller för att vänta på om en tumör är elakartad eller inte, klart man är benägen att ge läkaren ett bottenbetyg? Kortas min väntetid om läkaren får lägre i lön på grund av de låga betyg patienterna ger? Om inte annat kan jag ju få känna en primitiv och barnslig känsla av hämnd! Ska min lön och kvalité som ordningsvakt bestämmas av betyg som avhysta gäster sätter?
En del av mig är positiv till betygsättning av lärarna, och vilka vet bättre att bedöma än just eleverna? Frågan är dock om alla är mogna för det, att objektivt kunna göra en bedömning av lärarens pedagogik. Från min egen lärartid minns jag att många elever hade nog svårt att objektivt bedöma sin egen inlärningsförmåga, hur är det då med andras? Klart som fanken man som ungdom frestas att såga en lärare som får ett betyg de själva inte anser rättvist, hur många gånger man än redogjort kursmålen och eleven sagt sig hålla med och förstå. Det hade varit intressant att se vilket betyg man hade fått egentligen med de krav jag ställde på eleverna. Många klagomål fick man för läxorna jag flitigt delade ut, och momenten betades av i rasande fart. Ändå hann man inte alla mål som kursplanen slagit fast att elever i årskurs nio ska uppnå! Det var temadagar, friluftsdagar, studiedagar, turneringar, anti-mobbingdagar, anti-drogdagar, mot-nazismdagar, föreläsningar, jämställdhetsdagar och besök hos ungdomsmottagningen. De två-tre lektionstillfällen man hade i veckan rann snabbt iväg och kursmålen fick prioriteras efter vad de kunde ha mest nytta av till gymnasiet. Sex- och samlevnaden fick ofta stryka på foten, och så ser man stora rubriker i media om den undermåliga sexundervisningen i skolan. Skulle man prioritera ned fysiken skulle rubrikerna skrika ut att de tekniska utbildningarna står tomma eller har alldeles för låg nivå.

Gymnasielärarna klagar på att eleverna inte kan tillräckligt i matte när vi lämnar över dom, vi klagade för att vi fick börja repetera de fyra räknesätten när vi tog över dom från årskurs sex. Eleverna klagar för att jag ger matteläxa varje vecka och propsar på skriftliga prov för så stort betygsunderlag som möjligt. En del vill avskaffa skriftliga prov helt och anser att mitt betyg enbart ska kunna baseras på det jag ser och hör av den enskilda eleven bland de 28 andra. Varför prioriterar vi inte ned matten istället? Gudarna ska veta att rubrikerna skriker efter dålig mobbinghantering i skolorna. För att inte tala om droginformation, eller också nämnda sex- och samlevnad? Nej, jämställdheten måste ju också in, och glöm inte moral och etik, och hur arbetar du för att få in jämställdheten i undervisningen? Det skulle skrivas arbetsplaner, mål, riktlinjer och metoder för hur man skulle implementera allt detta tjusiga och välbehövliga i skolelevernas hormonstinna hjärnor som dessutom är fyllda av kompisar, avsaknaden av kompisar, relationsproblem, jobbiga syskon, vilja ha sex eller inte, föräldrar som bråkar, styvmorsan som är en oförstående bitch, kommande festen nästa lördag, det anonyma sms:et man fick igår, bröst som inte växer, utanförskap, ensamhet, abort, vem man ska gå med till lunchen, blicken man fick av honom, oro för muntligt förhör inför klassen, vem som skrev vad på msn osvosv.
Våra mål som eleven "Skall ha uppnått efter nionde skolåret" samt för betyget Väl godkänt och Mycket väl godkänt står svart på vitt i läroplanen. Där står ingenting om hänsynstagande till hemförhållanden, stor frånvaro pga sjukdom eller psykisk ohälsa, om eleven är mobbare eller väldens bästa kompis. I Strävansmålen och utanför betygsmålen kommer allt det luddiga, alla de där gebiten som är ack så viktiga men ingenting värda den dagen de ska ansöka till gymnasiet. Alla de där studiedagarna, jämställdhetsplanerna, anti-mobbingkampanjerna, samarbetsövningarna och föreläsningarna som behövde och fick (men ändock inte tillräckligt)  med tid av de "vanliga" ämnena. De "vanliga" där de ska lära sig algebra, ordklasser, hälsa, Sydamerikas geografi och historia, optik, organisk kemi, anatomi och tyska språket. Det är en del av det de ska hinna, en del som de enligt kursplanen SKA hinna och lära sig.

Länken ovan visar biologin, bara för att det var ett av de ämnen som jag själv brann för och undervisade i. Om jag är nöjd med det jag hann ge eleverna? Om jag tror det var kvalitativ eller kvantitativ undervisning de fick? Vad anser mina elever? Vad är viktigast, lite av allt eller mycket av lite? Mitt uppdrag är kvalitativ undervisning, men kravet är dessutom kvantitativt. Vilket betyg ger eleven? Vilka betygskriterier ska vi lärare ha? Vi har fyra och ett halvt års utbildning för att lära oss bla pedagogik, didaktik, ämnena och betygssättning, vilka sätter in eleverna i kriterierna och betygssättning av oss? Vi själva?

Jag är en sådan som gärna vill veta vad andra tycker om mig, vare sig det är privat, som ordningsvakt, instruktör, sittande i helpdesk eller lärare. I mina yrkerroller handlar det helt enkelt om mina egna höga ambitioner och många gånger omöjliga strävan att göra alla nöjda utan att tumma på de regler och riktlinjer mitt arbete kräver. För att kunna förbättra, utvecklas och reflektera anser jag att feedback utifrån är nödvändig och framför allt av de som faktiskt tillhör de jag utövar mitt yrke på: Elever, inköpare, deltagare och gäster! Men om det nu ska in i skolans värld, gör det i form av personliga omdömen utan möjlighet att vara anonym som läraren tilldelas efter eleven lämnat grundskolan, så risken för eventuella oprofessionella repressalier elimineras. Många elever har en ganska god förmåga till objektiva omdömen, men jag skulle vilja påstå att minst lika många inte har det, framför allt inte under nationella prov, studiestress och ovisshet kring gymnasieantagning.