Jag inser att jag gillar kvartalsskiften! Vet dock inte om inköparna håller med, men jag får i varje fall massor av ärenden och känner mig vansinnigt nyttig och behövd! Att användarna dessutom blir översvallande tacksamma när man löser deras problem och reder ut systemmässiga härvor är en ren bonus.
Annat lär det bli om några veckor när alla försvinner på semester...

Vänder mig och och sneglar ut genom fönstren. Det klarnade visst upp och blev en ganska fin dag idag!

På vägen till jobbet igår, strax efter en kurva låg en kisse i mötande körfält. Påkörd och stendöd, vilket verkade ha skett ganska nyligen då ingen annan råkat köra över den igen. Jag blir så ledsen när jag ser påkörda katter (hundar ser man ju aldrig), då det med största sannolikhet finns en ägare någonstans som nu förlorat ett älskat husdjur. Med rusningstrafiken och kurvan bakom mig kunde jag inte stanna, men det gjorde dubbelt ont att lämna kissen där mitt i vägbanan, utsatt för risken att köras över ytterligare.
På vägen hem såg jag dock inget spår av den så kanske någon vänlig själ stannade, drog undan den eller kanske till och med kollade halsbandet och kontaktade ägaren? Då slipper denne undra i varje fall. Fy, obönhörligt kommer tanken på den dagen Maja och Fia inte finns längre. Det sker oftare nu för tiden, antagligen för att de börjar bli så gamla nu. Men jag är glad att de inte är ute länge eller går särskilt långt. Hade vi haft en skarpt trafikerad väg i närheten hade jag varit tveksam om jag ens vågat släppa ut dom! En försmak inför riktiga barn eller?? Fast Maja och Fia är ju som mina barn, Maja omkring 16 år och Fia med sina dryga tolv! Pigga för sin ålder dock, men lite tunnare i kroppen. Glömmer aldrig när jag stod och hånglade med Thomas i trappuppgången utanför min lägenhetsdörr. Vi gick inte in eftersom Jenny som precis flyttat ner till Umeå bodde hos mig i väntan på eget boende, och därför sov där inne. Maja hörde oss förstås och stod och jalmade på andra sidan. Till slut öppnade Jenny dörren och sträckte sömndrucket ut en förorättad Maja som undrade vem jag ockuperade min tid med. Kan tillägga att det nog tog en månad innan hon accepterade honom! :o)