Alltså...

...jag är ju ganska öppen i min blogg, men begränsar mig ändå till att inte beröra vissa ämnen för mycket. Det egna arbetet till exempel och arbetsgivare. Positiva saker ser jag ingen större fara med att skriva, men de negativa är smartast att hålla för sig själv.
Nu är det dock en positiv sak som jag inte anser att någon nuvarande eller eventuellt framtida uppdragsgivare skulle kunna ta anstöt av, och eftersom jag tycker det är så bra kan jag inte låta bli att dela med mig av det.

Volvo Cars VD, högsta hönset och bossen med stort B Stephen Odell har jag aldrig hört ett enda ont ord om, snarare tvärtom. Och jag kan inte påstå att det är rövslickeri på hög nivå, då kommentarer vare sig de är positiva eller negativa, nere på min gräsrotsnivå sällan eller snarare aldrig skulle nå hela vägen upp till herr Odell. Okej, nu råkar jag rent bokstavligt sitta bara en våning under honom, men jag tror ni fattar vad jag menar.
Under värsta krisen när demonstranter tågade och anställda rök till höger och vänster hörde jag ändå ingenting ont om honom. Han har flera tusen anställda under sig, måste ha tusen saker att göra, tänka på, ta hänsyn till och sådant som en VD för ett företag av denna storleken antagligen har.
Två gånger har jag mött honom i korridorerna på väg till restaurangen, och båda gångerna har han mött min blick och hälsat. Det är respekt! Det är så snyggt och så chefmannamässigt att se alla sina anställda oavsett vilka de är! Enligt Christoffer gör han alltid det mot alla och envar, och det är ju så enkelt och så vansinnigt trevligt att man nästan har lust att krama honom tillbaka! :o) Har jag för låga tankar om höga toppchefer som blir så till mig över ett leende och en hälsning? Är det bara jag som snarare förväntat mig total nonchalans och förbiseende vid något så trivialt som ett möte i en korridor?

(Ganska söt också!)


Det känns liksom lite mera ok att han får en bonus på femtioelva miljarder än om han stuckit näsan i vädret och struttat genom korridorerna med nedlåtande blickar på sina underhuggare. Jepps, så lättstyrd är jag! Xo)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0