Läsvärt
Vattenmelonen
En oväntad semester
När Lucy Sullivan skulle gifta sig
Är det någon där?
En förtjusande man
Alla böcker av Marian Keyes som jag har varav den sistnämnda är precis utläst. Ovanstående verk går under benämningen chiclit, och det är de kanske, men jag kan inte låta bli att finna benämningen en aning nedlåtande. Chiclit för mig bjuder inte på mycket mer än avslappnad läsning med intriger så grunda att man sveper igenom dom på ett ögonblick utan att lämna några större avtryck eller intryck för den delen. Wikipedia lämnar heller inget utrymme för större författarverk:
"Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern. Genren etablerades år 2000. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Karaktärerna är inte sällan över-analyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet." Ytligt? Ja. Givande ur ett djupare perspektiv? Nope.
Men jag håller inte med! Marian Keyes böcker må handla om kvinnor i 20- och 30-årsåldern som söker ur sin synvinkel perfektion. Men där chiclit för mig stannar vid ytlighet och rädsla för vad ragget för kvällen ska tycka om shape-up och inte spetsstringisar under den moderiktiga kjolen, tar Keyes upp också andra ämnen. Drogmissbruk, dödlig sjukdom, alkoholism, dödsfall, svek och kvinnomisshandel. Under den stundtals kvicka dialogen som får en att skratta eller le sorgligt igenkännande, tar hon fram djupare saker som berör mig. Framför allt "När Lucy Sullivan skulle gifta sig", och nu "En förtjusande man" som skildrar bland annat alkoholismen ur både den missbrukande och den anhöriges synvinkel.
Keyes väver in dessa allvarliga och tragiska saker i sina berättelser tillsammans med så mycket humor, utan att överskrida någon gräns för förringelse av de förstnämnda. Det tycker jag är beundrans- och framför allt läsvärt!
Hon är en av mina absoluta favoritförfattare! Jag började med Vattenmelonen för länge länge sen och har sedan fortsatt läsa. Favoriten är: En oväntad semester och den jag hade mest svårt för är: Anybody out there? Vilket kanske inte är så konstigt... Numera köper jag helst dem på engelska för att 1. Boken kommer fortare ut på pocket än den svenska översatta versionen och 2. Jag gillar att läsa hennes val av ord och uttryck. :o)
Jag tycker att chiclit är rätt definition på hennes böcker. Läsarna är ju just kvinnor kring 30 som funderar på familjen och karriären. Min mamma är exempelvis inte någon storläsare av Keyes, trots att hon läser det mesta...
Förstår att du fann just den svårast. Hennes böcker berör!
Jo, delar av definitionen stämmer ju beträffande chiclit, men jag kan inte låta bli att finna just ordet chiclit lite...nedlåtande, nästan i klass med tantsnusk eller kioskromaner! Xo)
