Stekande sol och varmt, vad gör man då? Jo, man jobbar vidare med altanen som nu gått in i sitt sista skede nämligen entrésidan som också är mest omfattade. Rollerna är ombytta där jag nu har noll koll och står handfallen med armarna längs sidorna i väntan på order. Hjälper till där jag kan med att mäta, såga, skruva och gräva. Kroppen är irriterande svag och jag är alldeles matt. Att stå på huk och sedan resa sig är en smärtsam upplevelse som får en att känna sig som en skröplig pensionär. Illa!

Tålamodet får stora prövningar när hål för gjutningen ska grävas. Att det ska vara så förbenat svårt att gräva en grop! Det ska provas praktiskt för att inse den gigantiska skillnaden på att gräva i jord och i sprängsten! Sakta men säkert har en ram för själva entrén skruvats ihop, och medan jag svär över stenarna med min lilla trädgårdsspade (hopplöst med jordspade), fixar Oo gjutningen av ramen på exakt rätt nivå som resten av altanen. Vi lägger en kvadratisk ruta utanför dörren med den räfflade brädsidan upp. Sedan resten av virket med släta sidan i samma längdriktning som fasaden och den befintliga altanen som kommer från framsidan.
Nu ska Oo dra och inhandla mer cement och diverse som behövs, men jag är helt slut och stannar hemma och förbereder lite inför middagen istället. Känns inte som jag gjort ett jota men kroppen tycker annorlunda.
Har inte känt något mera sprattel förresten.