Jag instruerade ju mitt sista combatpass i måndags. Mina få men trogna deltagare undrade när och var jag skulle komma tillbaka, eftersom det i nuläget är osäkert hur det blir med gruppträningen i Sisjön. Jag informerade om de närmast liggande anläggningarna i Kållered och Frölunda som båda har Body Combat. En var skeptisk till att fortsätta hos annan eftersom "de är så skrikiga, och jag var så bra eftersom jag var liksom glad men ändå hård"! Jag blev helt överumplad men väldigt glad. När vi pratade lite mera framkom det att "skrikiga" var de som propsar på respons från deltagarna, i form av vad jag förstod som exempelvis:
"-Mår ni bra?"
"-...."
"-MÅR NI BRA!?"
"-JAA!"
Jag förstod precis vad deltagaren menade. Innan jag själv började instruera och under många år var deltagare på diverse pass kunde jag störa mig enormt på de instruktörer som promt skulle ha respons. Jag kunde rent av välja bort den instruktören, men fanns ingen annan på just det passet så fick man stå ut. Jag glömmer aldrig en aerobicklass där hon tjatade på oss att släppa ut håret och "slänga med det". Syftet var väl för att förstärka känslan i den dansinspirerade träningen och få oss att "släppa loss", men det tyckte jag att jag kunde göra ändå utan att behöva få mitt långa svettiga hår i hela ansiktet. Lite generade släppte en efter en på hårt åtdragna hårsnoddar, och till slut gav även jag efter för grupptrycket. "Vad spelar det för roll?" tänkte jag, men tappade totalt känslan för hela passet och kände mig bara som en idiot. Kanske lyckades inte instruktören uppnå den avslappnade stämningen hon önskade för att en sådan sak känts bekväm för oss, kanske var vi bara inte sådana som kände för att slänga med håret helt enkelt. I vilket fall tycker jag det är upp till deltagaren hurvida denne vill följa instruktörens dylika uppmaningar eller inte. Det ska inte tjatas!
Men det kunde som sagt räcka med den vrålade frågan "-Mår ni braa!?!" för att jag skulle störas. Kanske jag överdriver, men denne deltagare i måndags bekräftade att jag inte är den enda. Har förresten förstått att det är fler deltagare som har svårt för dessa ständiga krav på svar rätt ut i salen. Det är inte så dumt att knyta kontakt med sina deltagare och kunder, genom att faktiskt byta om och duscha tillsammans efteråt.


("Fitness IS a battle")


Självklart, smaken är som baken. En del deltagare kanske peppas av att få vråla svar emellanåt, men vill man inte ska man inte behöva känna sig som en "svikare" för att man inte gör det.
Det är en helt annan sak dock när man står där framme har jag märkt nu under den tid jag instruerat. Man blir så otroligt mycket mer taggad, ja fylld av sådan energi att man bara vill och hoppas på att deltagarna känner likadant att jag själv har låtit sådana frågor slinka över mina läppar. Även ljudeffekter av typen "Kia-ah!" vid vissa markerade kickar till exempel känns mera rätt när man står där framme än nere på golvet. Jag försöker dock begränsa mina adrenalinstinna frågor och inte upprepa mer än två gånger, den andra för att ge de som eventuellt missade den första chansen att faktiskt vråla sitt svar om de vill. Sedan ropar jag också för att tillgodose de som faktiskt gillar att ge respons. Den där balansgången där det gäller att försöka tillmötesgå alla.
Det verkar vara en outtalad åsikt att ens klass som instruktör avgörs på hur mycket deras deltagare låter. Jag vet inte riktigt om jag vill ställa mig bakom den, då jag anser att det har mycket att göra med klientelet och hos en del anläggningar "intränat" beteende.
När jag vikarierade på en anläggning närmare stan studsade jag nästan baklänges när deltagarna ouppfodrat vrålade "kia-ah!" vid den första back-kicken, och jag kan inte komma till annan slutsats än att de "vant" sig vid det av den ordinarie instruktören. Gör de det då för sin egen eller instruktörens skull? Har de förstått tanken bakom att faktiskt lägga också rösten bakom en kick, eller gör de det bara för att det "hör till"?

En annan sak som jag som deltagare stör mig på, fortfarande faktiskt är när instruktören stannar upp mitt under en låt för att visa teknik. Nu när jag själv är instruktör förstår jag varför och också här är det deltagare som vill och behöver dessa sekunders visning. Låtarna ska ju flyta i ett och genomgånger mellan låtar ska bara ske vid undantagsfall. Det blir också segt för många att höra dessa upprepningar och bli kalla medan de väntar på nästa låt. Men jag själv kommer av mig om instruktören stannar, och många deltagare både vana och mindre vana har också uttryckt detsamma. Så också det är något som jag undviker när jag kör. Då tar jag det hellre innan passet eller låten.

Så jag förstår min deltagares skepsism till att byta anläggning, men hoppas denne vill ge dom en chans i alla fall och förhoppningsvis hitta en som känns bra. Alla instruktörer är ju olika, vilket är bra på ett sätt för deltagarna att välja den instruktör vilkens stil passar denne bäst. Jag ska själv försöka komma iväg på några andras combat-klasser då det är intressant att se andra combatinstruktörer "in action". Hittills har ju de erfarenheterna bara varit uppe på scenen tillsammans med mig, så det är på tiden att få lite inspiration från den "rätta sidan"! :o)