Så vart det Oktober
Morgontrött på regnvåta gator. Varmt och skönt med fem plusgrader idag. Oo åkte ju inte alls hem igår som jag trodde, men är inte på topp, så han ska inte spela innebandy idag.
Jag fick inte en enda deltagare igår, så jag åkte hem direkt, eller tja, via sushistället. Brasa i kaminen när jag kom hem, och en bastu efter den råa fisken var mumma! Börjar misstänka att min madrass börjar bli lite trött, då jag haft väldigt ont i ryggen mot slutet av natten de senaste veckorna. Jag vill gärna ligga på sidan eller magen, men då det ger en obekväm banankänsla, är det ryggläge som gäller. Ett annat alternativ är rygg med ett eller två ben slängda över Oo. Har inte reflekterat särskilt mycket över det eftersom det går över rätt snart efter uppstigandet, men när jag tänker efter, så sover jag sämre där timmen/timmarna innan det är dags att kliva upp, eftersom jag vaknar av smärtan när jag ska vända mig. Eftersom vår säng består av två madrasser, skulle jag ju kunna göra en investering på Ikea. Det kan det faktiskt vara värt.
Hann inhandla sand och mat till barnen innan jag åkte till Sisjön igår. Jag gillar Huveröds, då de har så otroligt brett sortiment för husdjur. Hade jag haft hund hade jag säkert shoppat loss betydligt mera där!
En norsk 17-åring har visst dött efter att ha klättrat upp på ett lok i Uddevalla. Hur korkad får man bli? Och inte är det ovanligt heller! Sedan blir det rabalder och bilder med sörjande föräldrar som anklagar SJ eller skolan för att inte ha upplyst faran med att klättra på tågvagnar och lok. Säkert att man som förälder behöver någon att skylla på när de förlorar ett barn, men oftast är det någon annan än föräldern själv. Många föräldrar är förvånansvärt blinda och döva för sitt eget ansvar. Fy sjutton vad trött jag bli på sådana, och jag kan bara hoppas att jag inte blir sådan själv! Hoppas i sådana fall att någon annan har vett att då ge mig en mental örfil!
Att föräldrarna reagerar som de gör är en reaktion i ett förtvivlat tillstånd. De letar en syndabock. För att lindra sin smärta vilket är en naturlig reaktion. Man vill hitta en förklaring till varför det skedde just honom/henne. Att man sedan skriver om det i tidningarna och förstorar upp det är en annan.
I det här fallet tror jag inte att föräldrarna heller har så mycket ansvar. En 17-åring tar sina egna vägar. Olyckor sker.
Ungdomar testar gränserna. Vuxna testar också sina gränser. Det finns de som röker, cyklar utan hjälm eller kör för fort. Trots att man vet om riskerna men kanske inte tänker sig för. Kanske han visste hur farligt det var och ändå klättrade upp. Är det då föräldrarnas ansvar? Jag skulle inte vilka ge dem någon mental örfil. Däremot en stor kram och styrka att klara den här dagen...
Som jag skrev, så vill man som förälder i ett sådant läge säkert finna någon att skylla på, men det jag stör mig på är när de fläker ut det i media och pekar finger på andra. Och precis, killen var 17 år och borde veta bättre, vilket är ännu en anledning till att föräldrarna ska vara försiktiga med vart de pekar. I sorg och chock kan de flesta göra oövertänkta saker, men det ger ändå konsekvenser för de som faktiskt är oskyldiga. Tänk om det var personal, tex en lokförare i loket där killen klättrade? Hur skulle denne må om föräldrarna börjar anklaga honom/henne? "Varför sade du inte till?!" "Kunde du inte slå av strömmen?!" (i sorg och chock tänker man inte alltid rationellt).
Vuxna gör också idiotiska grejer, och skyller ifrån sig dessutom, det har jag rackat ned på i många inlägg. Poängen med mitt inlägg här var min irritation över de föräldrar som har belägenheten att vilja skylla allting ens unge gör på alla andra.
Säger bara som Salander från Milleniumböckerna säger. Konsekvensanalys!
Hur vet du det????
Måste ha varit en talbok.... :o)
Ett känt talesätt: "Mina barn och andras ungar..." :o)
Ack ja, och jag hoppas jag inte blir allt för inbiten sådan! Är dock rädd att det är lätt hänt att suveränisera sina egna älsklingar! Jag menar, inga katter är ju så fina och snälla som mina! De klöser aaaldrig på en soffa, och spyorna kan de ju inte rå föör! Xo)
