Några timmar senare denna måndag ser jag ut så här på vägen hem. Håret åkte ihop till lunchen, blicken glåmig, svettas så det klibbar på ryggen, och näsan svedd och sprängande. Ungefär tre sekunder efter bilden nyser jag igen. Maria och Christoffer mer eller mindre beordrade mig att åka hem tidigare, och jag kunde bara resignera. Det är nog inte bara oförklarligt snor. Jag är förkyld. Attans.
En inköpare skrattade gott när jag skulle förklara en grej med min totaltäta näsa. Sprang ut och in efter papper på mötet, och så det skumma med rinnande snor trots totaltätt. Nös stup i kvarten, och lät resten av landskapet avnjuta varje gång jag fyllde på papperskorgen med snorfyllda papper. Det var nästan det jobbigaste, pinsamt värre. Att jag sedan också kapitulerade, är just att många stör sig på att man är sjuk på jobbet och smittar andra. Och okej, jag kände mig lite dassig också. Kassörskan på Ica såg på mig med en blandning av medlidande och avsmak för att jag var där och drällde virusar. När jag betalat insåg jag att jag glömt det jag kommit dit för, och när jag hämtat och betalat det (falukorv), så höll jag på att lämna den på bandet. Dock hade jag sinnesnärvaro nog att köpa ett Rosa band. Alltid något.
Väl hemma placerade jag mig i soffan, och har nu gjort färdigt det hemliga projektet! Jag kan dock inte riktigt avslöja det ännu, men snart så! Oo kom hem och serverade middag och laptop innan han åkte till innebandyn, så här sitter jag nu halvvägs igenom en toarulle och skinnflådd näsa. Renen Rudolf har fått en konkurrent.
Imorgon är det mötet för oss internlärare på Volvo Cars som jag inbjöds till. Jag vill ju gärna gå på det, så det blir inte att stanna hemma! En god natts sömn gör nog susen.