... kan göra underverk! Känner mig mycket bättre idag, lite eftersnor bara och mycket klarare i skallen. Inte för att det gör så mycket skillnad, men ändå.
Somnade som en klubbad säl med vidöppen mun på grund av igentäppta näsgångar, men vaknade med fritt spelrum för vår unkna sängkammarluft! Aah, frihet!
En dusch och jag var redo för en ny arbetsdag med bland annat internlärarträff. Intressant, trots att jag kände mig lite som en outsider, enda konsulten som jag verkade vara. Jag inser den egna begränsningen av detta, då jag saknar insynen och förståelsen för verksamheten, men å andra sidan kompletterar jag men fräscha ögon "utifrån", och en förståelse för hur komplext och oförståeligt mycket kan te sig om man kommer ny. Det är nog bra med en mix av "gamla rävar" som kan verksamheten utan och innan, samt nya ögon som är opåverkade av många år inom samma väggar.
En gammal arbetskamrat och vän till Oo gav oss två "biljetter" till Scandic-hotellen. De var värda en övernattning på vilket av deras hotell man vill! De går ut i årsskiftet, så vi har inte så många helger att välja på för att utnyttja dom. Jag har ju combat tre lördagar framigent, även om det skulle funka att åka på eftermiddagen, så vill man ju utnyttja tiden maximalt när man ändå åker. Oo ska till Sälen med Herrcluben, vi ska till Barcelona, och så julmiddag på Landet med familjen. Det är ju faktiskt bara cirka nio veckor kvar till jul, och bläddrar vi i våra kalendrar, är det nästan denna kommande helg som passar bäst! Men en övernattning sådär är ju perfekt för att åka och cacha någonstans, så det måste vi försöka se till att utnyttja. Supertack Uffe!
Han har en tonårsdotter som är jättesöt. Hennes mamma är koreanska, så hon är en blandis, liksom Aron och Otto, och hur söta är inte dom då?! (Inte ett dugg partisk!) Jag tänkte på det när Uffe och hans dotter Josefin var förbi och jag fick biljetterna, hur man kunde se pappas anletsdrag, och så de tydliga asiatiska. Att se de genetiska särdragen, kunna urskilja föräldrarna i barnen tycker jag är så fashinerande! Jag må inte ha många anledningar för att skaffa barn, men där är i alla fall en, för mig ganska tung anledning faktiskt. Bara att få se vilka egenskaper jag för vidare, vad kan man utläsa från Oo i utseende och beteende? Från mig? Det är också en anledning till att jag nog skulle ha svårt för att adoptera ett barn, om det skulle visa sig att vi inte kan få egna. Jag är ju själv adopterad, och borde kanske då verkligen förespråka just detta alternativ för de barnlösa, men kanske det är just därför som det för mig känns så viktigt att få bli biologisk mamma? Eller kanske det har att göra med att jag har svårt att motivera mig själv i mammarollen, så jag känner den biologiska processen som nödvändig för att finna den? Skulle jag kunna knyta an på rätt sätt till ett adopterat "färdigt" barn? De allra flesta adoptivföräldrar skulle nog hävda att jag skulle det, men så finns det faktiskt de, som när de till exempel fått biologiska barn insett att det känslomässiga bandet fallit bort, eller blivit lidande.
Nej, för mig känns det i varje fall just nu, som det biologiska är nödvändigt för att se någon mening med föräldraskapet. Jag vill verkligen, är nyfiken på vilka egenskaper mitt/mina barn får ärva av mig och Oo. Jag skaffar ju barn av rent egoistiska skäl, och om jag inte har möjligheten att få det som motiverar mig uppfyllt, vad ska då vara min drivkraft? Barnbarn för Monica och Tomas? Kusiner till Otto och Aron? Så Nina får bli moster? För att rädda ett föräldralöst barn? Förbättra min karma eller få en stjärna i himlen? (Otto och mo(n)ster!) 

Skulle det visa sig att man inte kan få egna barn, tvingas man tänka om, och kanske finna en annans barn som ett alternativ. Då behöver man ju inte bekymra sig om illamående, sprängande bröst, foglossning, inkontinens och bråck. Inget ont som inte har något gott med sig som man säger. Men just nu tror jag dock att det är ett nödvändigt ont som jag måste igenom för att kunna ha en chans att se mig själv som mamma en dag.