Hårt arbetande ordningsvakter på Möllan igår. Det blev en hyggligt bra kväll för arrangörerna, vilket känns kul. Tänk att de har hållit på i snart fem år, och jag har varit med och jobbat för dom sedan början. Är det så längesedan? Förra danskvällen stod jag ju över, eftersom jag skulle på bokmässan, så det var ett tag sedan jag drog på mig kavajen med tillhörande svarta byxor, men ändå inte så längesedan? Jag fick med nöd och näppe igen byxorna! Om jag våldat igen det andra svarta paret jag har, så hade denna ordningsvakt närmast liknat en geting! Nu blev det "bara" synnerligen tight, och trots att jag försökte, så kunde jag inte tillskriva trångheten på det faktum att jag hade leggings under. Så tjocka är inte ett par leggings! Som om jag behövde ytterligare bekräftelse på att jag nog lämnat byxstorleken Small/Medium bakom mig, frågade Susanne försynt om jag kanske var gravid!

När jag kom hem efteråt var jag så trött att jag strykt innebandyn från listan, men när jag ändå väcks av att Oo kliver upp, och det faktum att jag inte har lust att lägga mer pengar på byxor just nu, så pallrade jag mig ändå iväg. Lite senare än Oo, men ändå. Vi behövde ändå ha två bilar, eftersom han och Andreas skulle åka söderut direkt, och jag skulle till Backaplan för att kolla Reebok-kläder. Att köra igång halv nio istället för åtta, plus lite extra frukost, gjorde stor skillnad på energin. Kändes gott att få springa av sig!

Reebok som tydligen satsat på att ta fram ny kollektion har tecknat någon form av avtal med Sportlife, där vi får rabatt på inköpspriset på utvalda plagg och skor. Av det lilla vi fick se på instruktörsmötet, blev jag inte så imponerad, och inte mycket bättre blev det denna utprovningsdag. Basic, enkla plagg som inte stack ut på något sätt. Dock var priserna så bra att jag beställde en del ändå. Det blev två ärmlösa linnen till Oo, två kortärmade lite längre och halvgenomskinliga "t-shirts"
(svart hänger i mitten, rosa där under), ett svart träningstop (höger om t-shirten), samt ett par svarta skor. Det behövs ju alltid. Eftersom det var en provkollektion, var alla kläderna i storlek medium. Jag gjorde ett försök på byxkjolen och ett par byxor, men det var inte ens i närheten att jag fick på/igen dom! Och att chansa på en storlek större utan möjlighet att prova, kände jag inte för, trots bra pris.

När jag kom hem från jobbet igår gjorde jag en upptäckt. Vi passerar den jättestora ampeln minst två gånger per dag, ungefär en meter från våra huvuden där den hänger utanför entrén. Men hallå? Hur länge har den hängt så där? Den ser ju mer bedrövlig ut än det mest bedrövliga! Ett typexempel på vilket öde som väntar en växt i detta hushållets ägo! Efter klädbeställningar lockade solen med aktiviteter på utsidan, så jag lät ampeln och diverse andra blommor som gått en ovärdig död till mötes i blomkrukorna på utsidan (och insidan), hålla gravvaka i skräphögen tillsammans. Så som en sak så lätt kan leda till en annan, hamnade jag i förrådet och röjde, så nu kan man i varje fall gå in där mer än en halvmeter! Tog sedan en liten trädgårsspade för att ta itu med vårlökarna jag fått av Monica och Nina. Det var en hel del! Den prunkande lilla kullen jag sett framför mig, visade sig inte vara så lätt att gräva i. Vet inte riktigt heller om mossig stenhäll med blåbärsris och taniga buskar är det bästa att plantera i, men jag lyckades karva upp några hål och trycka ned några lökar på måfå. Komponering av olika arter i fina mönster eller grupper var ju kört innan jag ens hunnit formulera tanken. Jag glömde ju bort vart jag grävt ned den första innan jag hunnit trycka ned den andra! Om de stackars lökarna lyckas spränga sig upp genom blåbärsriset till våren, lär det väl se ut som en blind varit i farten med spaden. En blomma här, en där, och en hel hög där.
Försökte dock tänka lite estetiskt, och pulade ned några lökar mellan två av björkarna som står i kanten på gräsmattan. Smarta jag började någonstans i mitten och jobbade utåt, men glömde andra halvan, så där lär det se konfyst ut, eftersom jag gjorde slut på lökarna i ett spontant infall att plantera runt de andra björkarna! Håhåjaja.
Har den tredje maskinen tvätt på gång, och siktar på att hinna en fjärde också innan dagen är slut. Dammsugat, städat toaletten och torkat kattspyor. Den intorkade på mattan bakom mig ignorerar jag dock en stund till. Någon måtta får det vara!
Till min eminenta gräsänke-middag påbörjade jag Mikael Anderssons bok, och den fångade mig direkt. Läste hans ord till sin nu avlidne far och grät krokodiltårar!
Hans föreläsning gjorde stort intryck på mig, och av den lilla bit jag hunnit på hans bok, så lär den göra detsamma.

Men apropå bok, så har jag nu fått min egen blok! Den kom med posten i torsdags, men då var jag ju hemma så sent, att jag inte hunnit kika ordentligt förrän igår. Han ombad mig beskriva hur jag ville ha omslaget, röd bakgrund och titeln på ryggen, men det gör inte mycket.
Första delen av min blogg finns nu bevarad i svart på vitt!
  
Känns hur coolt som helst! Visst, det är ingen riktig skönlitterär bok, författad av mig så som jag önskar att jag kunde göra en dag. Men den är istället högst personligt skriven, och på många andra sätt mer betydelsefull än ett skönlitterärt verk. Bilderna blev faktiskt riktigt bra, trots att de är små, till och med thumbnailbilderna är ok. Det räcker för att jag ska se och minnas! Inte hade jag anat att mitt bloggande skulle bli så omfattande och betydande för mig som den nu har blivit. Jag började spontant en dag medan jag höll på att flytta ihop med Oo nere i Lindome, och här är jag nu, åtskilliga inlägg senare, och kan inte se hur jag en dag skulle kunna sluta!

För denna dag ska jag nu dock lägga ner, så jag hinner göra lite andra egna-tid-trevligheter innan dagen är slut. Städning och sådant är avklarat, bara tvätten kvar, så nu kan jag slappna av och plocka fram stickningen! Måste försöka bli klar med det hemliga projektet!