På vägen hem från jobbet igår var det strålande sol från blå himmel. Men det var kallt, omkring sex plusgrader och ingen värme i luften, trots solen. Visserligen sitter man rätt skyddat i en cab, men ändå? Brrrr!!!

Fixade bilder till nya körkortet innan passet igår, Oo ska göra det idag innan sin innebandy. Vi behöver fixa nya pass innan Barcelona, så då måste vi ha uppdaterade legitimationer. Fast generellt behöver vi ju nya körkort ändå med vårt nya efternamn. Men jag blir lite konfys över det där med passet. Jag har ju inte rest mycket inom Europa eller EU-länderna, men behöver man pass där emellan? Noll koll jag vet.

Apropå pass, så blev det ett combat sådant igår i Sisjön, med dubbelt så många deltagare som förra veckan, hela två! I omklädningsrummet satt två yngre tjejer och av deras prat förstod jag att de ville träna, men att motivationen var i botten.
"-Ja, men kom igen nu."
"-Men jag orkar inte, kan vi inte bara promenera?"
"-Promenera hem? Men nu är vi ju här juh."
"-Ja, det är sant, men ååh!"
Till slut blandade jag mig i, och övertalade dom att prova combat, vilket de aldrig gjort förut! En av tjejerna kände jag igen, och det visade sig att hon var gammal elev till mig! Förra veckan hade jag också en gammal elev i Kållered, och nu träffar jag ännu en! Denna hade jag inte så länge eftersom hon bytte skola, men ändå väldigt roligt att träffa henne igen, att se dom vuxna!
Vi körde igång, och jag anpassade nivån till dom så gott det gick. Det är ju så tacksamt när det bara är vi, att man kan göra det, till skillnad om det varit femton andra vana deltagare också. Dock bråkade stereon! Ljudet tvärdog efter några minuter och var borta omkring tio sekunder, i varenda låt! Det verkade som ljudsystemet överbelastades eller något, trots att jag inte körde högre volym än jag gjort tidigare, och till och med drog ned den något. Skitirriterande att försöka hålla uppe tempo och flyt, när allt ljud, inklusive headset bara tvärdör!

Tjejerna var duktiga ändå, och positiva. Det märktes att de inte var så vana vid gruppträning, och kanske mer gått på gym utan större ambition än att de ville hålla sig i form, men kanske inte riktigt funnit sitt sätt. De var ordentligt sminkade och blickade ofta ut genom glasdörren till det angränsande gymmet, och när min gamla elevs kompis blåste en tuggummibubbla mitt i en låt, kunde jag knappt hålla tillbaka ett leende. Jag körde en låt mindre, men mot slutet belönades jag med att se dom svettas, och de kände sig säkert nöjda med att faktiskt ha varit med och inte gått hem som de tänkt. Kändes skönt för mig också att köra ett pass där jag inte behövde gå för fullt. Det kändes bra i kroppen och förkylningen verkar borta. Nu har jag bara det vanliga morgonsnorandet...

Eftersom körkortsbilderna gick så snabbt, hann jag en vända i andra butiker på Frölunda torg. Jag lämnade ju tillbaka den där tjocktröjan som visade sig ha för korta ärmar, men nu hittade jag en ny på H&M. Tjock, lång, grå och go med jättepolokrage för 150 spänn! Den är så varm att jag inte behöver ha ponchon utanpå! Mys! Nu ser jag på ett sätt fram emot att hitta ett par tjocka goa stövlar att ha till mina jättetröjor när vinterkylan verkligen slår till. Kanske sådana där "moonboots"? Eller nej, de funkar nog inte på jobbet, och hur sköna de än ser ut är de inte så snygga. Eller? Kanske så knasiga att de är fräcka? Uppe i Sälen skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att ha dom, för de ser onekligen väldigt sköna ut!
De gamla (första?) "moonbootsen" var ju väldigt poppis där när man var liten, och de finns ju fortfarande kvar! Jag minns att jag hade ett par röda, och killarna hade ofta svarta eller blå. När man blev lite äldre och att ha likadana kläder som den andra var strängt förbjudet, minns jag att jag fick en likadan vinterjacka som en klasskompis, som jag också umgicks med hemmavid. Hon blev skitsur, och uttalade det klassiska, att jag härmats. Jag tyckte det var hemskt, och skämdes som en hund, trots att det var mamma som köpt den och min åsikt om vad jag önskade ha på mig, lika väl kunnat uttalas till vår katt. Jag var inte stark nog för att be henne skita i vad jag hade för jacka, eller inte bry mig  om vad hon sade. Jag skämdes varje gång jag hade den när hon också hade det, för då tyckte hon mindre om mig, och att ligga bra till hos alla andra var jätteviktigt för mig. Smälta in, vara osynlig och inte sticka ut eller göra något som drog uppmärksamheten till sig. Självförtroende som en mygga ungefär. Sedan hände något i högstadiet, vilket jag tror har att göra med att vi fick nya klasskompisar, för helt plötsligt spankulerade jag omkring med den mest neonfärgade jackan i skolan! Rosa, grön, gul och orange gick jag som en lysmask genom korridorerna, och jag älskade den jackan för att jag fick så många komplimanger för den! Kanske var de syrliga, ironiska eller sarkastiska, men det uppfattade inte jag, utan lät mitt självförtroende stärkas genom min jacka! Kanske hade jag också mognat så pass att jag inte brydde mig lika mycket om vad andra sade. Eller så var jag så pass anonym att det faktiskt aldrig sades något om mig, annat än när lärarna skulle bedöma mig vid utvecklingssamtalen. När jag tänker efter så var det nog mera så. Jag var den anonyma, med räls dessutom. Jag erinrar mig klassfotot från årskurs sju. Poppistjejerna med stora sprayade hår och sminkade ansikten. Jag med vanlig hästsvans, spretig lugg och hårt hopknipna läppar för att inte visa den minsta metall står jag där och ser skitsur ut. Avundsjuk javisst på dessa snygga tjejer med hinkvis av självförtroende och förmåga att ta för sig, men ändå nöjd med min anonyma och trygga plats i hirearkin. Alla har sina roller, och min var pojkflickan, den könlösa som inte började finna sin personlighet förrän hon upptäckte dansgolvet och eurotechnon. Det var tider det! :o)
Haha, jag borde kanske leta fram de gamla klassfotoa och scanna in. Jag tycker det är roligt att se tillbaka och minnas! Kanske därför jag nu är så såld på att fota allting omkring mig, och gärna också mig själv. Det är så kul att gå tillbaka och se och minnas! Tror dock fotona hamnat uppe på vinden i någon avlägsen kartong. Får se om jag tar mig tiden när Oo är på hockey i Helsingborg på lördag.