Jag letade efter den där funktionen, där man kan se var på en karta ens bloggbesökare finns. Hamnade hos en kille, där alla besökare låg längs en speciell breddgrad, framför allt i Sverige, men även de sporadiska utanför Skandinavium! Såg lite kul ut. Därigenom hamnade jag också på en sida (bloggkartan.se), där man kan finna andra bloggare efter var de finns i landet, tex Göteborg. Det var klent med registrerade i Olofstorp, så där fick man ju göra en insats! Nu återstår bara att finna den där andra kartfunktionen, men frågan är om jag ska orka engagera mig så pass. Verkar som man måste klistra in en massa koder och grejs.
Ibland är det nog bara bra att förbli lite nyfiken. :o)

Som besökare själv bland andras bloggar, lämnar jag sällan kommentarer. Oftare om det är någon jag känner, men i andra fall, ska personen ha skrivit något som jag spontant vill tycka till om. Jag tycker annorlunda, tycker inte annorlunda, vill dela med mig, vill bara vara trevlig. Jag antar att alla vi som skriver bloggar, faktiskt gör det för skrivandets skull, men det finns ju alltid undantag. De som skriver för att få uppmärksamhet. De som skriver för att tjäna pengar. De som lyckas kombinera vilja att skriva och/eller få uppmärksamhet samt tjäna pengar. Jag är så imponerad och avundsjuk på de som har disciplinen, talangen och förmågan att skriva en bok, en bok som andra läser och tycker om. Tänk vilken känsla att se ett verk man skrivit på en hylla i en bokaffär! Att veta att man lämnar något efter sig som alltid finns kvar, det tryckta ordet. Se de stora författarna, vilken kick det måste vara, att veta att det man skrivit, uppskattas av och underhåller hundratusentals, ja en del, miljontals människor! Att ha engagerat dom i sin historia, fått dom att skratta, att gråta, bli frustrerade, arga, ja hela känslospektrat! Många andra konstformer kan ge upphov till samma sak, dans, konst, teater och musik, men författandet är det som fashinerar mig mest och får mig att önska att jag också hade den förmågan, disciplinen och talangen att förvandla bokstäverna till engagerande historier. Jag får nöja mig med mina egna tankar och tyckanden, och känna mig nöjd med den blok som nu är på gång. Den lär ju ge mig själv några skratt, tårar och funderingar i en framtida läsning i alla fall. Och det är ju inte så illa.