Vi fick som sagt lite dödtid där i väntan på vår bankman igår. Då passade jag på att dokumentera det faktum att jag är hjulbent. Just det. Raka ben, fötterna ihop och Lindas knän kan betrakta varandra på avstånd.
Mamma sade alltid att det berodde på skidåkningen. Att alla mina timmar av fri stil/skating medförde det gapande hålet mellan knäna. Öööh.

Jag hade inte ens tänkt eller brytt mig om det om hon inte tjatat. Så till slut påverkade det mig så pass, att jag minns hur jag en kväll lade mig i sängen, spände ett bälte runt knäna och försökte dra ihop dom! Det funkade inte.

Enda gången jag kan tänka på det nu, är när jag står framför deltagarna i combat gör kator. Annars är det ju inte speciellt ofta man står med fötterna klistrade intill varandra.




Kunde inte låta bli att ta en bild av Gulingen och Goldie där de stod och utbytte hemligheter med varandra. Ingen har väl kunnat undgå hur kär jag är i min Guling...

Under lunchen fixade jag ombesiktningen. 200 spänn för att visa att halvljuset var justerat, och flmen från rutorna borta. Det var samma kille som besiktade Gulingen, och när jag nu var den enda i hallen, lät han nästan lite ursäktande att han bara följde de uppsatta reglerna. Det var inte alltid de höll med i de regler de var skyldiga att följa, och det känner jag ju själv igen så väl från egna yrkessituationer, framför allt när jag jobbar som ordningsvakt!
Skillnaden är bara att folk vid mitt arbete har svårare att acceptera och hålla inne med vad de tycker när de får reglerna förklarade för sig. Är man alkoholpåverkad försvinner vett och sans, man vet bäst och kan allt. För att inte tala om att man faktiskt läser juridik, eller har en pappa, bror, tjej, kusin, syssling eller sambo som är advokat. Akta sig fröken ordningsvakt! Håhå-jaja.

GP:s förstasida idag. Inte så konstigt kanske att vi hade strömavbrott!
Ett annat minne poppar upp, från tiden då jag jobbade som ronderande nattväktare. När det åskade fick man vara beredd på en massa extrajobb, just på grund av dessa automatlarm som löste ut! Inbrottslarm fick undersökas och återställas, och i hällande regn stod man vid kärvande grindar och fumlade med gigantiska hänglås. Det var tider det!

Eller den sommar jag jobbade som försöksbiträde med jordbruksförsök, och ett rejält åskväder drog över oss. Jag klättrade upp i väderstationen på taket för att få en överblick över fältet och blixtarna, samt vända ansiktet mot de tunga regndropparna. Då känner man sig levande! Mina manliga arbetskamrater tyckte dock inte att man inte var riktigt klok och beordrade mig genast att komma ner. Det var den sommaren jag bodde i en etta i centrala Umeå tillsammans med Maja, åkte inlines med stavar minst en gång per dag och varvade jordgubbar med grädde, och varma mackor med gräslök och mjukost ( i våffeljärnet) som middagsalternativ. Det var också efter den sommaren jag blev hyperkänslig mot solen och fick klåda bara av att sticka ut näsan utan solfaktor 109.

Idag har jag och Oo packat träningsväskorna. Vi ska försöka köra en till runda på gymmet efter jobbet. Tråkigt värre, men nödvändigt, och roligare än att göra det ensam. Undrar vad det blir för väder i helgen. Vi ska ut och fiska på lördagen med en kollega till Oo, samt fixa med ved ute på landet. Vi har blivit lovade ett gäng björkar, men de står ju liksom på plats, så de ska styckas, transporteras och huggas upp.

Ännu ett minne dyker upp (väldans vad jag var i farten nu då!). Somrarna i sommarstugan och all veden man stod och högg för hand. Också en väldigt tillfredsställande sysselsättning, att svinga en yxa och begrava den i en harmlös träklabbe. Idag har man visst sådana där maskindrivna klyvmaskiner? Pöh!

(Några fler tidsfördrivsfoton)