Klockan är inte ens halv tio, och Oo är uppe och...ja, i varje fall spelar! Han var till och med före mig ur sängen.
Jag gillar att drömma, så länge det är trevliga drömmar. Och ofta är jag medveten om att det faktiskt är en dröm, så jag kämpar ihärdigt för att stanna kvar däri och inte vakna! Denna morgon var ett sådant fall. Dock var det ingen jättetrevlig dröm, även om jag inte minns så mycket nu, men likväl visste jag att jag sov, och ville inte vakna upp. Jag ville veta hur det gick!
Och så väcks man av att Oo kliver ur sängen. Jaja.

Jepps, jag följde med! Vi kom väl i säng vid tvåsnåret tror jag. Snacka om att det var längesedan jag var ute "på stan"! Men det blev riktigt trevligt! Det blev jag, Oo, Uffe och Niklas, och vi började med att leta upp ett matställe där vi kunde klämma oss ned på uteterassen. Jag tror det blev "Tvåkanten" på skuggsidan av Avenyn. Det var varmt så det räckte till ändå! Linda var hungrig och gick lös på en trerätters! En halv Toast Skagen, Black & White och gissa vad till efterrätt? Inte det billigaste stället, men jag antar ganska typiskt för Avenyn. Hur som helst så sket jag i det och åt det jag ville. Urskuldade min för- och efterrätt med att de kostade lika mycket som de två öl Oo tog istället.

Efter en stund fick vi ett par i 50-årsåldern intill oss. Karln var ganska bullrig till en början. Skulle göra sig till, ta servitrisen i hand, komma med dåliga skämt och var allmänt lite högljudd. Man såg och hörde hur hans fru försökte lugna ned honom. Hur trevligt hade hon? Man såg att hon tyckte han var pinsam, och det hade nog jag gjort också om jag varit hon. Vad gör man? Dricker mera själv, så att man kan tycka han är lika rolig? Går därifrån och låter honom skämma ut sig bäst han vill? Slappnar och, ler och tycker det är trevligt att han är glad och mår bra, och då mår man själv bra? Fortsätter att försöka lugna honom och kasta ursäktande blickar omkring sig?

I vilket fall så gick vi därifrån mätta och belåtna, vidare till "The flying scotsman", där Jonel anslöt.
På vägen dit hörde jag någon ropa mitt namn, och där var Kevin! En av mina gamla mentorselever! Han hade tagit studenten nu och jobbade som bartender på "Harrys" i Stenungsund! Shit vad han hade vuxit! Och varför tog jag inte en bild av oss? Himmel vad kul det var att se honom, och vad kul att han hejdade mig! Jag har tänkt på honom ganska ofta, då han var ganska mobbad under hela grundskoletiden. Han var en viljestark kille som brann för bland annat dans, vilket naturligtvis inte tolererades. Hans skolår var ännu ett exempel där skolan misslyckades att lösa problemet, där vi svek genom att ha verkninglösa samtal med inblandade och sedan tro att allt var ok. Jag minns hur maktlös jag kände mig när jag pratade med honom och hans föräldrar. Man pratade med klass"kamraterna" och ingen ville kännas vid mobbningen.
Positivt att se att han nu mådde bra, och hade använt de hemska åren till något konstruktivt. Han hade gått ut en drama-estetisk skola (minns inte namnet), och gjort ett helt eget arbete, i form av pjäs som handlade om hans tid på Stenungskolan. Han fick ett stipendie för den, och skulle sättas upp på Fregatten (kulturhuset i Stenungsund)! Han berättade vidare också, att en del från skoltiden hade nu i efterhand bett om ursäkt för hur de behandlat honom. Nu väntade lumpen och ett besök till USA (hans pappa är därifrån), där han skulle försöka plugga vidare inom drama/estet-gebitet. Jag önskar honom all lycka, och skulle inte bli förvånad om han en dag skulle bli känd skådis eller regissör!

Nåväl, på "The flying scotsman" var det väl lagom uppiggande att sitta i ett hörn och se pojkarna dricka var sin öl. Vi gick dock ganska snabbt vidare till "Hard Rock Café" för att köra lite virtuell bowling (helknasigt, jag vet!). Men värmen där uppe gjorde att killarna snabbt drog sig nedåt igen för en ny öl istället. Vi hängde i trängseln tills ölen var slut, och då drog vi vidare till Storan och "Grill Del Mundo", enbart uterestaurang/pub intill Storan som spelade konstig tropisk musik.  Där lyckades vi få till två sköna fåtöljer, och undertecknad kunde bekvämt betrakta människorna som passerade. Fick se en skandalöst kort kjol, som enligt Oo var allt för kort för att vara sexig, en äkta brat-kille (fanns iofs flera) och upptryckta bröst i tighta fodral. I egenskap av att sakna liknande hylla, brukar undertecknad försöka kompensera med en intressant rygg istället (kom ihåg bröllopsklänningen!), och bar denna kväll den top jag faktiskt köpte samtidigt som sagda klänning!  

Efter en stund drog vi dock vidare. Då hade jag börjat känna mig ganska trött och nöjd med kvällen. Det enda som gjorde att jag stannade kvar, var att vi tänkte gå till "Casino Cosmopol", där jag aldrig varit annat än i kostym, dvs vaktjobbat! Fy vad många timmar man stått där i dörren och frusit!

Innan vi kommit särskilt långt dock, så insåg Jonel att han inte hade legitimationen med sig, vilket man måste ha för att komma in på casinot. Så vi vände tillbaka och gick till Avenyn och "Jamesons pub", ett litet ställe med mycket folk! Eller snarare så krävdes det inte så mycket för att det skulle vara knökafullt. Istället för att knö med kilalrna och deras öl, drog jag till entrén och tjötade med vakten istället. Ingen jag kände sedan förut, men att prata vakter emellan är ett bra tidsfördriv, och på lagom nivå för mig. Då visade det sig att Jörgen, JR var där och spelade! Som delägare till Spekeröds folkpark, vaktjobbade jag en del för honom när jag bodde i Stenungsund. Nu fick jag höra att parken är till salu och delägarna osams. Jag har alltid tyckt att kombinationen ekonomi och vänner är vansklig, då man aldrig vet vad som kan hända.
Jörgen är i vilket fall en jäkligt duktig sångare och showare (duktig på snuskskämt och snuskprat också!), och får lätt igång en publik! Jag minns bara Tjörn runt, då de arrangerat med tält osv på torget i Stenungsund. De hade anlitat "Clabbe", Claes Af Geijerstam" som discjockey och publikdragare. Det var jättedåligt med folk, och Clabbe var verkligen värdelös!
Till slut fick Jörgen hänga på sig gitarren och ta över scenen, och snabbt var de få besökarna uppe och hoppade!

Hur som helst, så försökte en kille etablera kontakt och en annan bjuda upp där jag stod i trängseln och fotade. Sorry killar!
Sedan visade det sig att mitt lättsamma prat med vakten kanske tolkats lite fel? "-Kom tillbaka vid tre" (de stängde då) sade han när vi drog därifrån. Heh, som ganska sällsynt tjej i vaktstyrkan brukar jargongen kunna bli lite rättfram och fräck. Vi gillar att pika och anspela, och när jag tänker efter, kanske kan liknas vid att flörta med varandra utan allvarlig baktanke, vilket är just varför det är så kul!
Ibland har det dock hänt att man blivit tillfrågad om fika och träff på stan av singelkollegorna, av det sätt som kanske kan betyda hopp om mera. Om det berott på den flörtiga jargongen är det inte mycket att göra åt. Sådan är stämningen, det är roligt, och det har aldrig blivit några hard feelings för det. Hade man varit singel eller intresserad, visst, men nu har det inte varit så, så då blir det istället bara kul och bekräftande.
Eftersom jag alltid är nykter, så kan jag ju handla och reflektera lite mera när jag är ute "i svängen". Och elakt som det kanske kan låta, så har jag insett att det kan vara väldigt lätt att leka med killar. Nu dricker jag inte, men många gånger hade man kunnat få sig en gratis drink eller öl, bara för att le och vara lite trevlig en stund. Visst jag hade kunnat fixa mig en gratis dricka istället, men eftersom jag jobbade där jag gick ut, så fick jag ju det ändå! Och om inte, så vill jag absolut inte inge några falska förhoppningar, eller utnyttja någon så. Jag ger nog ett ganska ointresserat och svårraggat  intryck, då jag oftast bara ler eller svarar vänligt på uppskattande tilltal och försvinner ned på dansgolvet in i min egen värld.
Som nykter känner jag att jag har mera kontroll, och kan därför manövrera eller styra en konversation eller situation med en berusad dit jag vill. Något som är väldigt tillämpbart när man jobbar i dörren... Man kan snabbt läsa av vilka som har oskyldiga avsikter, och vilka som inte har det. Snuskhumrarna från den ensamme mera försiktige, hur man ska bemöta den ene eller den andre. Tänk de tjejer som är så berusade att de inte kan göra denna bedömning? Som låter sig bli uppraggade eller utnyttjade? Kanske är det just det de vill i och för sig...

(Min egen snuskhummer)

Oj, det blev en liten parentes! Hehe, i vilket fall, så piggnade jag till att av att träffa på Jörgen och lyssna på honom när han spelade. Jag fick en liten släng av mitt "gamla" liv när jag inte längre bara satt eller stod bredvid Oo och hans vänner. Jag hade något eget att sysselsätta mig med "där ute", och kunde istället gå och hälsa på där pojkarna satt emellanåt istället. De satt och hängde på typiskt "hänga-på-uteservering-och-har-lyckats-få-bord-precis-mot-gatan-där-alla-vill-sitta"-manér, drack öl och tuggade på...någonting.



Det blev till och med så att jag kunnat tänka mig att stanna kvar längre, lyssna mera på Jörgen och snacka vidare med honom, när pojkarna gav upp!

Men det var ganska skönt också att krypa ned i sängen intill min Oo (som somnade på två sekunder).

Idag har vi inte mycket annat på programmet, än att storhandla och beta av tvättberget. Det är toppenväder ute, så vad sjutton sitter jag här för?


(Min bror Oo och jag! Humma till Pontus & Amerikanarna)

Trevlig helg!